Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nunnan i S:t Klara
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
“Du är utsedd att rädda honom!“ sade han.
“Låt oss skynda, Eufemia!“
“Kalla mig Maria!“ bad hon dystert. “Jag är
icke mer Eufemia; jag är icke mer min faders dotter,
jag är icke mer min brudgums brud. Kyrkan är min
moder och himlen min brudgum. O, Venceslaus, du
är icke mer min broder, emedan du icke erhållit de
sju invigningarna på ett rakadt hufvud. Jag vågar
icke återse den olycklige prinsen.“
“Hvad!“ utbrast han med förundran. “Du vill då
låta honom gå förlorad! Du vill uppoffra hans lif och
lycka! Nej, Eufemia, så heter du för mig och honom.
Du måste blifva lycklig, blifva det genom din broder!
Kom, låt oss skynda!“
“O, min broder!“ utropade furstinnan. “Du vet
icke hvad du säger! Det verldsliga lifvets bana är
för evigt sluten för mig. Min verld är klostret, och
mitt lif är minnets. Tro mig likväl, Venceslaus, mitt
lif saknar icke sin stilla lycka i cellen. Jag lefver
der för min egen verld, den, som jag sjelf skapar med
mina bilder. Jag lefver bland himmelens helgon!“
“Det är en temligen tom tröst för försakelsen af
kärlek och glädje,“ yttrade riddaren. “Har du
någonsin sett Magnus, efter du så lätt afstår från honom?“
“Hvarför vill du smärta din syster, Venceslaus?“
suckade hon. “Vet då, att jag eger hans bild, att jag
målar den beständigt, och att det just är min
förtjusning att i mina helgon återfinna hans anletsdrag.“
“Stackars flicka,“ inföll brodern, “du är nöjd
med dina drömmar, ehuru tomma de äro mot
verkligheten. Men i ett har du rätt: de äro bättre än
den, om man blott, som du, finner sig belåten med
dem. Men en verklighet kan du icke undvika, som
rycker dig ur dina drömmar: prinsens räddning! Hans
lif kan du icke köpa med dina taflor. Kom derför,
låt oss gå!“
Han fattade hennes hand, och hon följde honom
med darrande steg.
Vid stadsporten måste han ropa flera gånger,
innan hans röst hördes af portnären, och denne dröjde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
