- Project Runeberg -  Samlade svenska historiska noveller / Del 1 /
236

(1875-1879) [MARC] Author: Gustaf Henrik Mellin With: Carl Gustaf Hellqvist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hartwig Flögh

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

hjerta! Guds fred med dig, Thyra, ty jag har hört
att du heter så.“

Hon skakade på hufvudet med en besynnerlig
åtbörd, ryckte sin hand från honom och vände sig
mot sin vrå. Elof följde de andra.

Snart hade gubben rustat sin ökstock i ordning
och tagit sin båge. “Nu är jag färdig,“ sade han.
“Så snart Eskil kommer, kan han genast sätta öfver.“

Elof mumlade för sig sjelf: “Det var en
besynnerlig flicka, den stumma. Hon hade så mjuka händ er. “

De trenne männen begåfvo sig inåt landet.

Det dröjde, icke länge innan Thyra tittade ut ur
stugan och såg efter dem. I hennes drag målade sig
en sällsam sinnesrörelse, och hon tycktes oroligt
begrunda något vigtigt beslut.

Då visade sig i skogsbrynet ännu en man, som
mötte de trenne bortgående. Det måste varit Eskil.
De fyra höllo en kort öfverläggning tillsammans,
hvar-efter Styke med vestmanlänningen ooh Eskil fortsatte
sin vandring, medan Elof af sin broder mottog
bud-kafveln, en sticka af trä, ett par alnar lång och målad
med besynnerliga märken i svart och rödt, och begaf
sig tillbaka till stugan.

Så snart Thyra såg detta, skyndade hon ned till
ökstocken, sköt med ett kraftigt tag ut den i vattnet
och hoppade uti densamma. Då Elof hann ned till
strauden, var hon redan ett litet stycke från land och
hade årorna ute.

Han stod der förvånad och ropade efter henne:
“Thyra, ro hit! Din far har lofvat att jag skulle fa
begagna ökstocken. Lägg till land igen, Thyra! Hör
du icke? ‘

Men flickan såg blott med en besynnerlig uppsyn
på honom, skakade hufvudet och rodde utåt fjärden,
liksom hon varit lika döf -för hans tilltal som hon
var stum.

Då Elof såg att han ropade förgäfves, begaf han
sig utåt stranden för att söka en annan farkost.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 04:44:57 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ghmsshn/1/0252.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free