- Project Runeberg -  Samlade svenska historiska noveller / Del 1 /
246

(1875-1879) [MARC] Author: Gustaf Henrik Mellin With: Carl Gustaf Hellqvist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hartwig Flögh

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Några bönder lydde honom och släpade fram en
sådan. Men ögonblickligen voro för de båda unga
dyrbara, ty lågorna förföljde dem. Hastigt fattade
Elof den bäfvande flickan om lifvet för att med henne
störta sig utfore. Men den gamle ropade åt honom:
“Se dig före, Elof! Här kommer hjelp!“

Men Elof vågade icke dröja. Han kastade sig
ned på muren, och hållande Thyra i handen, sänkte
han henne utföre. Den gamle skyndade i detsamma
fram, och då Elof släppte henne mottog han henne i
sina armar. Fallet blsf på detta sätt icke så högt,
och hon nedkom oskadad. Så snart Elof såg det,
begaf han sig efter. För honom gick det äfven lätt
att släppa sig utför muren, så att båda, lyckligt
räddade ur branden, befunno sig på marken.

Nu samlade sig en skock bönder omkring de
räddade. “Hå, .hvad skulle du i elden, Elof?“ ropade
en bonde. “Det är ju fogdens dotter, den der? Hon
var väl värd att dö!“

“Fogdens dotter!“ skrek en annan bonde. “Efter
han är borta, så låt henne få betala laget!“

“Slå ihjäl henne !u — “Den huggormen !u —
wDet är hon, som varskott honom !u ropade den ene
om den andre. Ögon gnistrade. Händer knötos.
Vapen höjdes.

Då kom en ryttare till stället. Det var en
gestalt som genast fäste uppmärksamhet för sin
hållning, ehuru hans växt icke ens uppnådde
medelmåttan. Det låg dock i blick och åtbörd något så värdigt,
så kungligt, oaktadt den enkla drägten, att han
tycktes liksom född att befalla. *

uHvad är här på färde?“ frågade mannéb.

På ögonblicket, liksom instinktlikt, vände sig alla
ögon till honom. Den gamle Algot, som hade ställt
sig framför flickan för att beskydda henne, utropade
med förtjusning: “Engelbrecht! Ha, der kommer den,
som ställer allt till rätta!" Han berättade derefter
förhållandet.

“Icke förfölja vi qvinnor och barn!“ sade
Engelbrecht. “Mina vänner! Jag ser att borgen brinner,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 04:44:57 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ghmsshn/1/0262.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free