Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De begge bröderna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i hvarje gård, till kyrkan, och hugg några stockar så
att vi väl kunna bomma till dörrarne, ifall vi dit
måste draga oss tillbaka och icke kunna behålla
öfver-hand här på stranden."
Bönderna lydde genast den förståndige anföraren, *
som qvarstannade med några armstarka karlar på en
liten backe, hvarifrån utsigten var öppen öfver vattnet.
Efter en stunds uppmärksamt betraktande sade
Erlandus: “Den seglaren har varit här förr. Hån
seglar så säkert och oförskräckt här inne i skären,
att han måste vara väl hemmastadd. Eller har han
uppsi ‘ 1 )ts från oss?“
ombord skulle han visst längesedan ha blifvit narrad på
grund. Men det vill jag säga, att aldrig har detta
eller ett sådant skepp någonsin förr plöjt Singöfjärden.“
Vid styret på den främmande seglaren stod en
ljushårig, väderbiten man, som säkert icke ännu
uppnått sina tretio år; det var befälhafvaren sjelf. Med
uppmärksam snabbhet åtlyddes hvaije hans befallning
af manskapet, som väl var alldeles främmande på detta
svåra och för detsamma obekanta farvatten, men med
fullkomligt förtroende öfverlemnade sig åt hans
skicklighet och kännedom om belägenheten. Han visste
också hvar segelleden gick, så att han kunde stryka
helt nära blindskär och grund, utan att likväl stöta
på dem. Just midt framför Singö kyrka bergade han
hastigt seglen och lät ankaret gå. Med en ledig
rörelse svängde fartyget upp emot vinden, stannade sin
fart och drog sig derefter tillbaka för att, såsom
sjömännen kalla det, rida för ankaret. En slup sattes
ut; sedan den blifvit bemannad, styrdes mot kyrkbyn.
Men i samma ögonblick den skulle passera en udde,
hördes ett eget brakande, väl bekant för den tidens
krigsmän; det var ljudet af bågar som spändes. Knappt
hade manskapet tid att vända slupens högresta bog
emot land, för att erbjda deu minsta skottaflan åt
bonde, “hade han en af våra lotsar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
