Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De begge bröderna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
258 ^ DB BEGGE BRÖDERNA.
skrin, som inneslöt Erik den heliges ben. Ett par
prester afklädde derefter den purpurröda kåpan och
löste silfverbältet från messkjortan, som i detsamma
nedföll till hans fötter, så att hela gestalten syntes i
en ridderlig drägt.
Då höjde sig erkebiskopens väldiga stämma och
sade: “Här uppå Herrans altare, inför Svea rikes
skyddspatrons, konung Eriks lieliga stoft, nedlägger jag
min presterliga skrud, och svär att icke återtaga
densamma, förrän lag och rätt åter blifva rådande i
landet. Jag skall med all andlig och lekamlig makt
uppträda emot konung Carl Knutson, intill dess han
sig omvänder och bättrar. Dess hjelpe mig Gud och
heliga Guds moder samt allas vår skyddsherre, sankte
Erik konung. “
Med dessa ord nedsteg erkebiskopen från altaret
och stälde sig midt i koret. Hofmännen framträdde
då och beklädde hans bröst med det glänsande
silfver-pansaret. Vapensvennerna framburo hjelmen och han
satte den sjelf på sitt hufvud. Riddarne omgjordade
honom med svärdet och han blottade dess skarpa klinga.
1 detsamma skenet af klingan, som en blixt, flög
omkring domkyrkan, sade erkebiskopen: “Slån an på
kyrkoporten min krigsförklaring emot den konung, som
icke håller sina undersåter ocht framför allt kyrkan
den ed han svurit. Till vapen, svenske män! Vi
vilja hålla dom öfver honom.“
Ett stort fullskrifvet pergament frambars af tvenne
munkar och fastspikades på domkyrkodörren. Under
det hammarslagen dånade i kyrkan, skred erkebiskopen
med kraftfulla rörelser i sin ridderliga rustning till
sakristian. I förbigående sade han till den bugande
Erlandus: “Kom genast hem till min gård!“ —“Följ,
mig, broder,“ sade Erlandus till sin följeslagare, och
båda skyndade ut, medan en mängd röster,:
ckompag-nerade af orgelmusiken, uppstämde ett högt jublande:
“Gloria in exelsis Deo!“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
