Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nunnan på Lurö
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
seglet refvadt, och hon hade uppsatt ett litet
focksegel för att kunna lyda styret. Ehuru stormen
rasade, nalkades skutan likväl med säker fart den
lilla klosterviken.
Abbedissan, den gamla fru Ingrid Puke, kastade
en blick ut genom fönstret och varseblef först den
kommande seglaren. Knappt lät hon jungfrurna sluta
sin sång, innan hon utbrast: “Heliga Guds moder!
Hvad är nu å färde? Biskopsskutan är ute i detta
Herrans väder. Det är ju icke en månad sedan vi
erhöllo våra förråder, och de räcka väl till hösten.
Systrar, vår bönestund är slutad! Låtom oss gå ut
på udden och se hvad Herren gör med den stackars
seglaren. Vi vilja derefter åter gå in och uppstämma
ett de profundis för deras fattiga själar!“
Som en bäfvande fårskock slöto sig de fromma
jungfrurna omkring sin gamla förestånderska. De
svepte sina yllekläder fastare omkring sig, slöjorna
knötos säkrare och hela det svart-och-hvita sällskapet
begaf sig ut. Liksom en flock af svalor tränger sig
tillsammans på ett strandrör, så höllo sig de bäfvande
systrarna tillsammans vid en klippa och stirrade utåt
den brusande sjön. Snart blef likväl deras fruktan
förmildrad, då skutan sköt in i viken och i lä bakom
en skogsdunge vände upp emot vinden. Farten stannades
och ankaret föll. Då skyndade genast nunnorna
tillbaka till sin boning, der de, gömda af småskogen
vid stranden, inträdde genom en liten bakdörr.
De uppstämde nu ett ave Maria, men hade icke
hunnit mera än hälften af denna sång, förrän ett
rakadt hufvud visade sig vid fönstret. Bredvid detta
hufvud syntes snart ett annat, prydt af en
fruntimmersmössa af silke. Vid åsynen af det senare
hufvudet voro de fromma systrarna nära att allesammans
förlora tonen. Sången bragtes likväl lyckligt till ända
och munken inträdde i bönerummet, der nunnorna
befunno sig.
“Pax vobiscum!“ begynte munken. “Gud vare
edert skygd och eder styrka i dessa bedröfliga tider,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
