Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nunnan på Lurö
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
moder, fru Ingrid, skall hafva vård och uppsigt öfver
eder!“
Nu inträdde en ung, skön qvinna med lätta steg
i bönrummet. Hon såg på nunnorna med en blick,
full af mildhet, men tillika värdighet, som utmärkte
ett högt stånd. Med ett eget uttryck af undergifvenhet
nalkades hon den gamla abbedissan, fattade hennes
hand och kysste den. “Vördiga fru moder!“ sade hon,
“jag har blifvit hitförd emot min vilja; men jag
anhåller om eder ynnest och välvilja, och försäkrar att
jag gerna skall underkasta mig edra befallningar, efter
jag är lemnad i edert våld.“
“Visen alltid ett sådant ödmjukt sinne, jungfru
Cecilia,“ yttrade munken, “så skolen I på sistone vinna
ära! Herren vare med eder, älskade systrar! Jag har
denna gången icke tillfälle att afhöra eder bikt. Men
jag skall snart ånyo besöka eder! Vården och bevaken
noga denna unga jungfru! Pax vobiscum!“
Samtliga nunnorna föllo på knä, och den
främmande jungfrun följde deras exempel. Munken läste
välsignelsen öfver dem och gick.
Abbedissan befalde nunnorna att ånyo uppstämma
ett ave. Under den heliga sången sågs genom
fönstret huru skutan loverade ut ur viken, lyckligt
gick om udden och derefter, med stormens vingar,
flög österut.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
