Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nunnan på Lurö
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Fiskaren knäppte händerna tillsammans och såg
på abbedissan med ögon så blå och talte med läppar
så bedjande, att endast ett stenhjerta skulle kunnat
motstå hans böner. Abbedissan besinnade sig icke
länge, innan hon lät honom stiga in i salen för att
värma sig, men hon befalde nunnorna att begifva sig
till sina celler.
Ehuru ogerna, måste de lyda. Endast en af de
tjenande systrarna erhöll befallning att framsätta
förfriskningar. Den stackars fiskaren tycktes småningom
återhemta sig vid den milda behandling han erfor.
Fru Ingrid tillsade honom derefter, att söka laga
sin båt så fort som möjligt och att afsegla ännu
samma dag.
“Jag vill vara uppriktig,“ tillade hon, “du ser
alltför ung och blåögd ut, för att få dröja här.“
Fiskaren bugade sig hastigt och kysste fållen af
abbedissans dok, för att dölja ett lätt leende som smög
sig öfver hans läppar.
“Stränga fru moder!“ begynte han, “förunna mig
att med något arbete få godtgöra eder godhet; men
tillåt mig att få förblifva här tilldess sjön helt och
hållet lagt sig och isen bär, ty förr kan ingen dödlig
komma hit eller hädan.“
“Det kunde dröja länge,“ inföll abbedissan, “men
jag kan likväl icke förmå mig att förskjuta dig; fast
inne i klostret kan du icke få tillbringa natten.“
“Jag är van att slita ondt!“ svarade fiskaren;
“finge jag allenast bygga mig en riskoja bort på udden,
så skulle jag finna mig lycklig! Blott jag finge vistas
i eder heliga närvaro, skulle jag gerna fördraga den
hårda vintern!“
“Vi skola tänka på den saken!“ yttrade
abbedissan; “blir ingen annan råd, så måste vi väl
herbergera dig här. Det faller mig in, att du kunde få
ligga i en skrubb, som vi ha invid köket. Men kom
ihåg, unge man, att den barmhertighet, som vi visa
dig, är förenad med ett förtroende som du icke bör
svika. Är du lika redlig som du synes vara nödstäld,
så vore det syndigt och kärlekslöst att drifva dig bort;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
