Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
litet! Jag har väl litet åt dig med, min kära Gertrud.
Men gammal är alltid äldst. Karin först; kasta du
loss från spiseln och kryssa hit, så skall du få se något
vackert, det kan du lita på!“ Under dessa ord tog
Bryngel papperet af sitt lilla paket.
Flickorna begynte att hviska till hvarandra och
titta med uttryck af stor nyfikenhet bort till honom.
Slutligen, drifven af sin syster, närmade sig Karin. Så
snart hon kom, ehuru med tvekande steg, så nära,
att han kunde räcka henne, sträckte han ut handen
och drog henne i sitt knä. Hon sträfvade jemt och
rätt så mycket emot, att han icke skulle kunna säga
att hon sjelfvilligt satt sig på hans knä.
“Se här, Karin,“ sade han leende, “här skall du
fa se något vackert, som du är sjelf!“ I detsamma
höll han framfor henne en liten spegel. Hon uppgaf
ett rop af bestörtning, men stirrade med synbar
förnöjelse i glaset. “Yi ha brådtom, Karin, “ återtog
skepparan; “fort hit med en kyss i all ärbarhet, flicka;
Langa hit lilla mun utan några girningar, din byting!
Se så, det var snällt, Karin! En till, det är som det
skall vara! Behåll nu den lilla spegeln.“
Karin sprang hastigt ifrån honom med sitt byte
och visade det skrytande för systern.
“Nu, Gertrud, kom du också hit, mitt hjertekorn!“
vidtog skepparen ånyo. <rKom och se, om Bryngel
icke håller ord. Karin gör nog samma tjenst åt dig
vid kokningen, som du gjorde henne. Lägg till, lilla
Gertrud och det helt fort, ty jag skall hala dig till
mig i alla fall, om du också slår en eller annan lof
undan mig!“
Flickan gjorde några tvekande steg, liksom hon
icke rätt vetat hvart hon skulle vända sig, men
slutligen sprang hon med ens fram och kastade sina armar
kring hans hals.
“Åhoj!“ ropade skepparen. “Jag visste väl att
min lilla Gertrud icke hade glömt bort mig! Hur du
loverade, så visste jag att du skulle äntra mig till
slut ändå! Du skall se att jag tänkt ärligt på dig. Se
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
