Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
femton år se’n, det mins jag grant. Men då drömde
I om simpor. Skall nu flundror betyda detsamma r“
“Fisk som fisk, fader Tymme!“ svarade gumman.
“Jag har drömt och krig blir det, det är så säkert
att det kan ni sätta er på.“
“Så 8 vår t är det väl inte heller,“ invände en
annan gumma, “att icke hvem som vill kan drömma
sannt, om kriget för länge sedan är börjadt.“
“Gud hjelpe oss!“ upprepade flera gummor.
“Vore det farligt,“ inföll en fiskare, “så skulle
nog hans nåde gifva oss ett ord till varning. Han
skulle icke låta oss i oro och osäkerhet vänta
påför-derfvet. Dertill har han ett alltför faderligt hjertelag.“
Under det samtalet fotsattes med gissningar om
kriget och omdömen om konungen, framsatte Tymme*
döttrar på ett bord stora fat fyllda med fisk. Gubben
Tymme uppmanade sina gäster att hålla till godo.
Knif hade enhvar med sig, äfvensom sked. I
stället för tallrikar hade man små bräden, på hvilka
två eller tre af gästerna förenade sig att gemensamt
lägga den andel af måltiden, som de ämnade förtära.
Fisk egde en hvar att taga för sig efter behag, men
brödet utdelades af fader Tymme sjelf, sedan han
fromt deröfver läst en bön.
“Humlen har varit så dyr i år,“ yttrade gubbe
Tymme, vänligt ursäktande sig för sina gäster. “Vi
tänkte få bättre pris när någon lybeckare kommer,
och då tänkte vi brygga till rågskörden. Nu har jag
intet att bjuda mina gäster att dricka/4
“Åhoj,“ utropade skeppar Abel. “Jag tycker om
fader Tymme och alla hans gäster, raska flickor,
hurtigt folk! Efter fader Tymme består fisken, så skall
jag för gammal vänskap och bekantskaps skull bestå
dricka på den.“
Under det sorl af tacksamhet och beundran, som
uppstod omkring honom, begaf sig Abel ut ur stugan.
Snart hördes hans förfärliga stämma der utanföre:
“Ahoj, gossar dcrute på löparen! Langa ner ett fat
pryssning i mellanbåten! Styrman, se till att de akta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
