- Project Runeberg -  Samlade svenska historiska noveller / Del 1 /
308

(1875-1879) [MARC] Author: Gustaf Henrik Mellin With: Carl Gustaf Hellqvist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

för sitt skepp, der det låg på god ock säker
ankar-grund, just närmast Kanholmen. Han lät de öfriga
fartygen, både’ dem som kommit förut och dem som
nalkades, söka sin plats bäst de ville, medan han helt
hastigt tog ett väldigt språng inåt logen. Drängarne
skrattade högt men flickorna skreko, om just icke af
förskräckelse, likväl för artighetens och
anständighetens skull.

Men Abel närmade sig skyndsamt den yra flocken,
fick fatt i långa Gretas förkläde och i det han satte
sig ned på golfvet förmådde han henne att sätta sig
på hans ena sida, medan han drog ned fader Tymmes
’Karin på den andra. “Vår beskedliga värdinna," sade
Abel, "skall sannerligen hafva något godt af mig. Se
på, Karin, skulle icke den här syringen anstå dig?"
Han tog upp en sådan och räckté henne den.

Nyfikenheten öfvervann nu blygsamheten hos de
flickor, som dragit sig undan, så att de trängde sig
fram till Karin och beundrade den granna ringen.
Under tiden vände sig Abel till långa Greta: "Du är
den vackraste, flicka!" hviskade han till henne, "ocli
jag har väl en vackrare skänk åt dig. Men du måste
frivilligt ge mig kyssen, som jag sagt, för att traktera
ungdomen här. Ser du?“ han uppdrog ett band,
fullsatt med glasperlor.

Gretas ögon sneglade på det glittrande bandet,
men hon vände bort ansigtet till hälften och rodnade.

"En frivillig ky3s skall du ge mig," hviskade Abel.
"Ser du, nu titta de alla på Karins granna syring, så
att ingen märker oss."

Ehuru med synbar förvirring räckte Greta fram
hufvudet, liksom för att också beskåda syringen, men
kom så midt framför Abels ansigte, att han lätt förstod
meningen. Han drog henne med den ena armen
närmare intill sig, medan han, småleende, kysste henne.

Greta fann förmodligen kyssen icke så obehaglig,
ty hon lät Abel upprepa den tre, fyra gånger innan
hon drog hufvudet tillbaka.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 04:44:57 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ghmsshn/1/0334.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free