Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
platser vid årorna, några hofmän skyndade att utbreda
hyenden och kläden på bänkarne, och snart såg man
en vördnadsbjudande, åldrig gestalt, med ett sidt hvitt
skägg utbredt öfver bröstet, klädd i en praktfull
rid-daredrägt och stödd af ett par lysande riddare,
nedstiga i båten. Honom följde en ung dam med milda,
något bleka drag, hvilken var uppvaktad af ett par
frutimmer.
Yid första anblicken igenkände folket den gamle
vördade konung Gustaf och hans unga gemål,
drottning Katharina. Alla hattar aftogos sjelfmant, äfven af
dem som befunno sig på så långt afstånd, att
konungen knappast kunde se dem.
Till allas förvåning rodde den kungliga slupen
rakt på Kanholmen. En lättrodd båt hade blifvit
utsatt från andra sidan af den kungliga jakten, och
ilade nu förut till landningsstället. Några hofsvenner
sprungo upp ur densamma och sökte ett landningsställe,
der de utbredde en mångfärgad matta för de
landstigande. Derefter sprungo de fram med en stång,
om-vecklad med ett svart sidentyg. Det befanns vara ett
silkestält, som de med utomordentlig skicklighet ooh
öfning uppslogo under ett par alar, icke långt från
stranden.
I detsamma som slupen lade till var tältet
färdigt. Men till stranden ilade nu, utom den samlade
ungdomen från logen, äfven de gamla ur Tymmes
stuga. Bland dem visade sig dock en förut icke
bemärkt man, som bar prestkläder. Det var en ung,
kraftfull man; men ett uttryck af harm och förtrytelse
hvilade öfver hans anletsdrag. Då långa Greta
varse-blef honom, gömde hon sig, blek och förvirrad i
flick-hopen. Men hennes mor, gamla Brita, följde så nära
hon kunde efter prestmannen, såg med vänligt leende
ögon på hononi och neg så ofta han vände hufvudet
åt hennes sida. Han tycktes dock med afsigt icke
vilja igenkänna henne ooh besvara hennes helsning.
I samma ögonblick som konungen satte sin fot i
land, stod presten bugande framför honom: “Gud väl-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
