Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Som en blixt for den tanken att få se Stockholm
och hofyet och all dess herrlighet, igenom den unga
flickan. Hon hade hört omtalas det stora slottet, de
höga husen ooh all den kungliga prakten, som
fröknarna, konungens systrar, bredde omkring sig. De
half-dunkla berättelserna om allt detta sväfvade för
hennes inbillning liksom en bamdomssaga; och nu skulle
hon med egna ögon få se i verkligheten det, som hon
förut endast drömt om. Hon, som beständigt lefvat
för sig sjelf på landet utan något umgänge med de
höga adliga herrar och jungfrur, skulle nu på en gång
införas i deras krets. En viss känsla af blygsamhet
och ångest genomträngde henne, liksom en aning.
“Ack,“ tänkte hon, “vore det icke bättre att jag aldrig
for dit! Gud vet om jag der kan bli så glad och
lycklig, som jag varit här, eller om jag ens kan komma
lika nöjd och munter tillbaka!“
Men en känsla djupt i hennes innersta, en känsla,
som hon till och med ville dölja för sig sjelf, drog
henne till de högre kretsarna i hufvudstaden. I dessa
kretsar vistades en yngling, som hon säkert endast der
kunde se. — Men hon hörde sin far hosta nere i
förstugan, och genast ryckte hon sig lös från sina
drömmar och flög till sina sysslor.
/ I samma stund som hon trädde ut ur sin
kammare på det vidsträckta loftet, hördes de slamrande
stegen af en kavaljer, herr Sture. Också han kunde
höra jungfru Gundborgs steg, och stannade för att med
välbehag lyssna på, huru de raskt närmade sig. Redan
beredde han sig både till en sirlig bugning och en
vaoker, vältalig helsning, då hon, helt hastigt, men
med en ganska blyg och dock talande uppsyn, neg för
honom och — sprang bort.
Han blef stående förlägen öfver hennes oväntade
flykt, då i detsamma gamle herr Sigfrid kraftigt slog
honom på axeln och helsade muntert: “God morgon!
Kom in i stugan, min unge herre, så skola vi se till
om vi kunna få oss en bägare mumma, medan vi
vänta på att Gundborg får frukosten i ordning. Jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
