Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jungfru Gundborg eftersinnade emellertid, icke
utan rätt mycken förlägenhet, hvad hon skulle hitta
på, för att roa den unge hofherren. Men han var rätt
nöjd, tycktes det på hans uppsyn, att en stund ostörd
få språka med henne, och båda satte sig på en bänk
i förstuguqvisten, från h vilken man hade en vacker
utsigt. Sedan herr Sten med all möjlig artighet talt
om Stockholm och sina föräldrar och andra ämnen,
som han var nog grannlaga att välja sådana, att de
intresserade Gundborg, blef han genom fönstret varse
en luta, som hängde i ett af rummen. Han frågade
Gundborg om hon spelade detta instrument.
Den unga flickan hade icke haft någon lärare i
tonkonsten, så att hon icke det minsta förstod sig på
detta instrument, som en hennes broder, herr Stig,
skaffade sig i Upsala, och, sedan han blifvit prest i
Helsingland, qvarlemnat hos sin syster, såsom en verld
s-lig leksak, hvilken icke mera anstod hans embete.
Den enda musik som Gundborg hört och lärt, bestod
i psalmerna uti kyrkan, och några af dessa folkvisor,
hvilkas melodier uttrycka en enkel, men innerlig och
djup, merendels sorglig känsla, och dem hennes af
naturen vackra röst, besvarad af eko, stundom
uppstämde, då hon om sommaraftnarna, ibland med någon
af de adliga jungfrurna i grannskapet, rodde ut på
Långsjön. Men hon visste att hofherrame voro
särdeles hemma i musik, och skyndade derför att hemta
lutan, som hon räckte åt Sturen, och frågade honom,
om den väl skulle kunna duga att spela på. Hon
hade aldrig hört någon verklig konstnär spela på luta,
tilläde hon rodnande.
Han emottog instrumentet och begynte, ehuru
med mycken möda, att stämma det. Slutligen fick
han det i ordning.
Gundborg hade en innerlig känsla för musiken,
och ju mindre hon förut haft begrepp om den mera
utbildade konsten, desto djupare rördes hon af de
milda, sammansmältande toner, som han förstod att
locka ur lutan. Han märkte val det intryck, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
