Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fördes dock åter af den sublima scenen, och blott då
och då vände han sina ögon på flickan, för att gifva
akt på det intryck hon erfor. Endast Johan kände
sitt hjerta fullt af qval och dystra aningar. För
honom hade hela utsigten intet behag. Han tyckte eller
drömde, att staden var ett fängelse, till hvars mörker
en ond ande ville släpa det väsende, som han i hela
verlden mest fastat sin själ vid.
Innan det blef för sent på aftonen, lyckades det
skepparen att lägga till med skutan vid Kramen, ett
slags förmur af pålar, som omgaf staden så långt ifrån
strandbrädden, att innanför den fartygen hade sin hamn
och kunde lasta ur. Bommarna, genom hvilka
fartygen insläpptes inom Kransen, voro försvarade af så
kallade rundtorn, hvilka dock nu icke voro försedda
med försvarsvapen och annan vakt, än de fredliga
bomslutarne och deras underbetjening.
Just som bommen vid Kaggehamn (Kornhamn)
öppnades af Lasse Pedersson — en yngling, som i fetma,
om just ej i liflighet, bråddas på sin farr, den rike Per
i Porten, och för öfrigt var en motsats af sin broder
— igenkände han och Sigfrid hvarandra.
“God dag, Lasse!“ ropade gubben.
“Välkommen, herr Siffre!“ svarade ynglingen.
Så snart skutan låg vid bryggan, steg gubben i
land och mötte köpmanssonens handslag.
“Ni bor väl hos oss medan ni blir i stan, herr
S ffre?“ sade Lars med en vänlig fryntlighet.
1 detsamma föll hans ögon på Gundborg, som vid
den unge Sturens hand steg i land. Han
förstummades och rodnade. Men herr Sigfrid svarade genast:
“Det skulle vara mig rätt kärt om det gingc an, ty
jag förmodar att min vän Sivard Kruse, som skall
hålla sitt bröllop i dessa dagar, har ondt om rum för
mig och min dotter, och en frände till, som jag har
med mig. Känner han igen min Gundborg, Lasse
Pedersson ?“
Den unge Lasse bugade sig temligen tölpigt,
smålog ganska vänligt åt den vackra jungfrun och ämnade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
