Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
“Hör på, Per,“ sade Knut, “om ni icke skaffar
mig ett klädningstyg nästa vecka, som är så vackert
och dyrt som båda do der sorterna tillsammans, så
svär jag på att aldrig föra en bägare till mina läppar
inom ert hus, kom ihåg det. Och du, Anders, blif
icke stött för det, ty jag säger dig, min gosse, det har
sina orsaker.“ Härvid såg han ganska vänligt på
Sigfrid och kastade äfven en sidoblick på Gundborg.
“Nå nå! herr Knut!“ sade Per, “jag vill hoppas
att ingendera sorten af dem, som herr Anders
Sig-fridsson köpte, är att förakta. Men det kan jag säga:
ännu har jag icke lastat ur det nya skeppet, just
detsamma på hvilket herr Gustaf kom från Holland. Jag
har väl der en och annan kista med kläden och
sammet och atlas ... Men hvar har du varit, Axel, som
först nu kommer till boden? Passa på en annan dag,
det vill jag råda dig till, hör du! ... Men, herr Knut!
Ni, som bor i Yermeland, skulle säkert kunna skicka
hit pelsverk. Om ni ville ingå handel med mig,
hoppas jag kunna betala så väl som någon annan.“
“Ja, ja! Per,“ inföll Sigfrid, “jag har länge
handlat med er, och så länge jag lefver och har något att
sälja eller behöfver något att köpa, så skall jag alltid
eller mitt bud först tala vid er, innan någon handel
blir med någon annan.“ Han skakade Pers hand.
Emellertid hade den vackre Axel inträdt inom
disken. Medän herrarna språkade om sina affarer,
vände han sig artigt till jungfru Gundborg: “Hvad
säger ni om detta smycke, ädla jungfru? De
blixtrande stenarna längta att få hvila på ert bröst, för
att få tälla med edra ögon, fastän de veta, att de
komma till korta, Jag skulle vara obeskrifligt
lycklig/4 tilläde han hviskande, “om ni ville behålla dem,
sköna jungfru Gundborg!“
Men jungfru Gundborg rodnade, ett starkt
missnöje sväfvade öfver hennes fina läppar, och hon vände
sig om. Johan Hästsko stod bredvid henne, och ur
hans annars milda öga liög en blick, skarp som en
svärdsudd, emot den smickrande handelsmannen. Gund-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
