Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den gamle mannen stod som träffad af ett
åskslag. “Min Gud!“ utbrast han. “Men jag måste tala
vid mitt barn, det är nödvändigt!“
“Det ar väl icke möjligt förrän brudfärden
kommer ur kyrkan,“ invände Agda, till hvilken hans
bestörtning meddelade sig, ehuru skälet var henne
obekant. “Men är det ingenting, som jag kunde framföra?“
“Jag vill sjelf tala vid henne!“ sade Sigfrid, med
nedstämd röst, öfver väldigad af bekymmer.
Agda såg på honom, liksom hon velat säga och
fråga något. Men då han teg, helsade hon honom
och gick, uppfylld af en dyster aning.
Medan han orörlig och grubblande qvarstod i
förstugan, kom en dräng med en ståtlig häst, skickad
från hans son öfversten, och bad honom skynda, ty
brudgummens skara skulle just nu sätta sig i rörelse.
Utan någon redig tanke eller känsla, satte sig Sigfrid
upp på hästen och red till Sivard Kruses hus.
De tolf brudriddarne, på sköna hästar, anförde
af brudens fader, Måns Johansson, begåfvo sig upp till
slottet för att ledsaga bruden och omgifva henne och
hennes tärnor såsom en trogen lifvakt, medan de öfriga
herrarna slöto sig tillsammans omkring den lycklige
brudgummen i täta leder och begåfvo sig till kyrkan.
Der lemnade de hastarna, som blott medfördes för
paradens skull, åt den väntande betjeningen, och ställde sig
ifrån stora kyrkdörren i tvänne rader emot hvarandra.
Snart kom också brudens skara, och steg likaledes
af hästarpa. Yid sin gamle fars hand framgick bruden,
närmast följd af prinsessan, såsam den första bland
tärnorna, och af riddarne. Efter dem kom den lysande
raden af de öfriga damerna.
Oroligt sökte Sigfrids öga den’älskade dottern;
han såg henne vid den unge Sturens sida med
helsans och nöjets glada färg på det vackra ansigtet. Hon
smålog åt några muntra saker, som han tycktes säga
henne. “Huru länge skall du se så glad och lycklig
ut?“ sade Sigfrid för sig sjelf. “Jag har grymt lekt
med ditt väl. Men Gud råder!“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
