Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fanan i handen, vände han sig artigt till henne: “I
sanning,“ sade han, “en fana i en sådan fänriks hand
skulle vara nog för att lägga alla fiender för våra
fötter.“ v
Sten Sture inföll med ett sorgligt leende, men en
stilla förtrolig ton: “Ja, herr fänrik, om ni skulle en
gång behöfva ett frimodigt hjerta och en rask arm till
ert bistånd, så behöfver ni blott uppsätta er fana, för
att samla omkring er många tappra ynglingar."
Gundborg satte rodnande bort fanan, men Erik
Sture fortfor ännu att skämta med den unga fänriken.
Snart märkte likväl Gundborg, som fördubblade
sin uppmärksamhet på allt som omgaf henne, att den
bleke Johan Hästsko, som under hela tiden stått tyst
och lutad mot dörrposten, blef tilltalad af en nyss
inkommen främmande man med ett högst frånstötande
utseende. Ynglingen ryste för honom, tyckte hon, men
efter ett kort samtal följde han honom ut. När dörren
, öppnades såg Gundborg en skymt af Axels gestalt,
och på hans drag, tyckte hon, sväfvade ett hånlöje.
Hon väntade att snart få se ynglingen återkomma;
men då hon länge väntat förgäfves, gick hon till dörren
och tittade ut, men hvarken Axel eller några
beväpnade funnos der. Och Johan Hästsko syntes icke mera
på hela aftonen.
Följande morgon, då begge bröderna Sten och
Erik Sture stodo upp, språkade de om gårdagens nöje
(den tredje brodern, Nils, var rest utomlands). Herr
Erik förklarade, att blomman bland hela den talrika
samlingen af ädla jungfrur hette Gundborg Bålamb,
och att det var skada att hon redan skulle vara fäst.
Sten suckade endast, utan att likväl för brodern yppa
sitt tycke för flickan, som nu i alla fall för honom var
evigt förlorad.
.Herr Erik drog leende fram sitt granna skrin,
framtog sina skrifdon, och sedan han med mycken om-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
