Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
“Jag är en sjöflicka,“ svarade hon, “jag är vågornas
dotter. Jag är den Blå Jungfrun och denna grotta
är det innersta af min boning. I månskenet dansar
jag derute på hafsspegeln, då sundet är lugnt och
Necken spelar på harpa. Jag visar de svenska skeppen
i hamn, om de ej förakta mitt bistånd. De ynglingar,
som fallit i sjön, för jag tillsammans, och i min sal
här utanföre sitta många bleka gäster.“
En hemlig rysning genomllög ynglingen; men
sjöjungfrun nedslog sina ögon, en mild rodnad målade
hennes kinder och en klar perla rullade sakta ned
från de sänkta ögonhåren, då hon fortfor: “Då du,
blåögde, kastade till mig din ring, beslöt jag rädda
dig, fastän jag visste att ditt skepp skulle förgås. Och
derför har jag fört dig hit i min grotta. Men nu,
då du icke längre behöfver min vård, vill jag
återgifva dig din ring. Jag skall uppsöka ditt svärd på
hafsbotten och föra dig till lands redan i morgon,
om du önskar.“
Ynglingen fattade hennes hand. “Ack,“ suckade
han, “hvarför vill du icke behålla min ring,
förtjusande flicka? Du har ett hjerta, så skönt som din
gestalt. O, om du skänkte mig detta hjerta! Låt mig
få förblifva i din grotta! Den luft man här andas, är
så sval och lätt, och en vänlig blick ur ditt sköna öga
gjuter ett mildt ljus öfver allt, som omgifver dig.“
“Men skall du icke sakna den verld, som du då
öfverger?“ frågade flickan sakta. “Vill du för mig
försaka alla nöjen, som lifvet deruppe bjuder dig?
Vill du för mig glömma dina ärfda skatter och din
äras glas?“
“Blott ett lofva mig,“ svarade ynglingen rörd.
“Du vet om fienderna återkomma: säg mig, när mitt
fädernesland är i fara!“
“Dina fiender hafva flytt,“ sade sjöjungfrun.
Han satte sin ring på hennes finger och tryckte
hennes hand emot sitt tacksamma hjerta.
Namnlös var de älskandes sällhet. Medan flickan
om aftnarne dansade ute på hafsspegeln och visade de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
