Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jungfru Anna hade emellertid lätt och skickligt
tyglat sin springare samt besvarade nu rodnande och
med obeskrifligt behag (le främmandes helsning. Den
blåklädde gjorde några korta, men artiga ursäkter, och
derefter redo båda riddarne i sporrsträck uppåt kullen
igen utan att någon af betjenterna hade lust att följa
dem. De skyndade i stället att hjelpa upp de stackars
kullslagna herrarne, som, temligen bestörta och fulla
af blygsel, satte sig åter till häst och undveko den
småleende Annas muntra blickaV*.
I detsamma kommo trenne andra ryttare från
Hollekis-sidan. De igenkändes genast för Görans trenne
bröder, kammarjunkaren Nils, hofjunkaren Axel samt
landtjunkaren Erik Posse. Den allmänna nyfikenheten
och forundran öfver de tvänne främmande riddarne
meddelades äfven dem, och de förmådde sin broder att
genast bryta konungens bref, som hade till utanskrift:
“Oss älskeligh dhen ädle ock vählbördige Her Gören
Knulzson Posse till Hellekis, Nådheligen/1 Brefvet
innehöll hans utnämning till kammarråd och en kallelse
att infinna sig till tjenstgöring i Stockholm, “szå fort
I kunnen idher medh godh fordenskap på vägh begiffwe,“
såsom orden lydde.
Herr Göran tycktes visserligen nöjd med sjelfva
utnämningen; men den tanken, att han snart måste
infinna sig till tjenstgöring, behagade honom mindre;
han såg på Anna med en rätt märkvärdig min, hvilken
väl endast skulle uttrycka smärtan att nödgas resa
bort ifrån henne, men som en sidoblick på bröderna
och mäster Olavus gaf en liten tillsats af svartsjuka,
som tycktes roa den sköna, ty det var icke utan att
ju stundom jungfru Anna gjorde det plumpa
kammarrådet till ett föremål för ett beskedligt skämt, Hon
lycköuskade honom emellertid så artigt, att han blef
helt lätt och glad om hjertat. Herrarne Axel och
Nils, jemte den hederlige’Erik, deltogo äfvanledes med
mycken förnöjelse i hans lycka; men huruvida icke
en del af glädjen också härrörde af vissheten om hans
afiägsnande från jungfru Anna, är oafgjordt. De trifdes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
