Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
med en ädel qvinna, utan att deras förbindelse
behöf-ver börjas med någon ridderlig kärlek, eller hemliga
möten, eller segrar öfver medgiljare och vandringar i
månskenet."
Liljensparre teg, och en djup suck bevisade, att
alla hans kärleks minnen vaknade i hans bröst. Äfven
Brahe blef tankfull. Slutligen började Liljensparre åter:
“Det var likväl lyckligare tider fordom! Mins
du, när jag först följde den späda Gunilla Bjelke till
hofvet? Hon var då endast åtta år, och jag tolf. Den
lilla engeln var redan fader- och moderlös samt växte
som en ensam lilja på sitt Liljesta, då min fader kom
resande med mig hemifrån Småland, och for in på
Liljesta öfver natten. Hennes bror, Axel, bad min
far taga Gunilla med sig till drottning Catharinas
hof, emedan han trodde henne kunna göra lycka der
genom sin konst att spela luta, som allt se’n kung
Gustafs tider har varit på modet hos oss; och, ehuru
barn jag var, fattade jag en sådan kärlek för den lilla
lutspelerskan, att jag ej släppte min far, förrän äfven
jag fick komma till drottningens hof.“
“Ja, jag sjelf vet, huru förträffligt öra hon har,
emedan hon kan anses för min lärjunge,u inföll Brahe,
och med lägre röst tilläde han: “Men huru kunde
både du och hon, begge så unga, bibehålla er
Lutherska lära vid det katolska hofvetr“ Vid denna fråga
irrade Brahes öga ovisst hit och dit.
“Vi hade båda blifvit så uppfostrade,“ var
Liljen-sparres ord, “att vi aldrig kunde öfvergifva våra
föräldrars tro. Också gick jag hvar dag till min fordna
informator Haquinus, som den tiden var medhjelpare
eller kapellan åt Skepperus. Han undervisade mig,
hvarpå jag i hemlighet lärde Gunilla allt, hvad han
lärt mig. Ack, hvilka sälla stunder! Vår barnsliga
oskuld hade lifvets vigtigaste sanningar till föremål
för sina förtroenden." ,
“Det var således er barnsliga och oskyldiga kärlek,
som var katolska lärans motståndare och er
fädernetros skyddsengel i edra själar,“ sade grefven. “Men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
