Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hand och bad dem vara välkomna. På samma sätt
helsade de på de båda unga fruarna, och sedan
mot-togo de herrarnes handslag, hvarvid fader Håkan
yttrade sin innerliga glädje att se dem här, medan på
mäster Colutubi kinder, ehuru de visserligen icke lyste
af någon jungfrulig finhet, en hög rodnad utbredde sig’.
Fru Ebba, som innerligen fägnade sig, att sålunda
få nytt tillfälle att visa förträffligheten af sina
visthus och källrar, glömde i glädjen att gräla på den
återkomna jungfru Anna och sprang ut, för att sätta
siua pigor i rörelse, medan Anna helsade på sin
syster och fru Karin. Frmitiminerna togo, enligt den
tidens sed, hvarandra i hand med mycken högtidlig*
het och nego långsamt för hvarandra. Ej en gång
systrarna kystes, ty det var då för tiden icke
ovanligt, att den första kyss, som rörde en flickas läppar,
var hennes brundgums.
Snart radade sig emellertid på bordet en mängd
ölkrus med innehåll från Brunswik och Lybeck, ej
olika en fänika tyska knektar, och i spetsen för dem
prålade, såsom en väldig hopman (anförare) i glänsande
silfverru8tning, en full vinkanna. Gravitetiskt steg
herr Göran, på sin mors vink, fram och drack de
nykomna fyerrarna till, hvarpå de med mycken
högtidlighet besvarade den gästfria välkomstskålen.
Fader Håkan såg sig om efter sin motståndare
och tycktes hafva en innerlig lust att fortsätta den
afbrutna striden; men mäster Columbus undvek honom
med synbar motvilja, antingen han då ansåg en simpel
landtprest ovärdig att få del af hans djupa lärdom,
eller han icke tilltrodde sig att i de främmandes
närvaro tillvinua sig alldejes afgjord seger. Derföre satte
sig den vördige kyrkoherden jemte grefve Brahe
bredvid de unga fruntiminerna, för att förnöja sig med
ärbart skämt, hvilket gubben med särdeles skicklighet
förstod att framstälja. Det var icke utan, att ju
grefven äfven i början tänkte litet roa sig på hans
bekostnad; men snart faun han, att fader Håkans sätt att
skämta var så fint och artigt, ehuru okonstladt och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
