Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
jag vill icke se några ledsna gäster vid mitt bord, det
kan jag säga er, herr Peder! — Om också drottning
Gunnel hundrade gånger varit er fästmö, så behöfver
ni inte vara ledsen för det. Det fins nog vackra
öickor, och goda och beskedliga flickor, och rikare
flickor än hon var, ändå till i verlden, och en så
yacker herre, som fcprr Peder Liljensparre, blir visst
inte utan, fast han kunde gå miste om den der ena,
sam vi skola låta bli att tala om. Ty drottning
Gunnel . . .“
Ehuru förväget och halsbrytande det kunde vara
att våga sig emot strömmen från fru Ebbas läppar,
tog dock grefve Brahe allt sitt mod tillsammans och
frälste sin stackars vän från det plågsamma samtalet,
i det han helt tvärt utropade: “Ack min nådiga fru!
Jag hade så när glömt att framföra ett vigtigt ärende.
Jag vet icke huru jag skall bära mig åt. Jag vågar
icke komma fram med det, emedan jag fruktar att ha
förtörnat vår älskvärda värdinna med min oförsvarliga
glömska att icke förr framföra det.“
“Bättre sent ätj aldrig, gref Qöstaf!“ utropade fru
Ebba. “Låt höra hvad det kan vara. Förr i
verl-deu brukade annars alla unga herrar ha bättre minne
än nu, isynnerhet när de skulle framföra något ärende
till ett fruntimmer! men nu för tiden hafva så många
nya seder blifvit införda, att man alldeles inte blir
klok på ungdomen. — Men så skynda då och säg hvad
det kan vara!“
“Hm . . . ja . . . men!“ sade Brahe, i det hans
blickar flögo omkring, likasom han icke funnit hvad han
i hast kunnat hitta på. “Men jag måste först
utbedja mig fru Ebbas nådiga tillgift, innan jag vågar
framföra det ärende, som fort oss hit. Yi äro skickade
från drottningen . . .“
Liljensparre rodnade och stötte sin vän i sidan.
Jungfru Anna hade slagit ned sina ögon och rodnat
ännu mer än han, under hans förlägenhet vid fru
Ebbas föga grannlaga frågor. Det gjorde henne ondt
om den stackars ynglingen, hvars så heliga känslor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
