Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
konungen sjelf skänkt mig alla mina förläningar, ingen
hade jag fått af fröken Anna. Hon spelar bara gäck
med mig, när hon kommer åt, och jag vet väl h vem
jag har att tacka för det." Hans blick på Brahe var
härvid på intet sätt mild och vänskapsfull.
“Nå ja,“ sade fru Ebba, “så kan du, Erik, som
tycker så mycket om att rida och flänga, taga din
grålle och rida dit, och det är bäst att det sker
genast.“
Herrskapet steg upp från bordet. Fader Kristofer
läste alla bordsbönerna och ett par af Davids
botpsalmer. Han beklagade, att det var så sent, annars
skulle han derjemte meddelat sina åhörare åtminstone
en del af en predikan om denna tidens vedermöda.
Herr Erik lät emellertid sadla sin och ett par
hejdukars hästar, hvarefter han ville taga afsked för
att begifva sig åstad till Leckö. Brahe framträdde
derpå och anhöll att få skrifva ett bref till prinsessan,
som han bad herr Erik medtaga. Han önskade
der-före att fö låna skrifdon och gå afsides, för att
författa sin skrifvelse. Han såg dervid på Göran; men
denne såg tvär ut och teg.
“Om grefve Gustaf vill begagna mitt skrifdon,
som jag fick till julklapp af Göran, så skall det gerna
stå till tjenst,“ sade i detsamma Anna Posse, i det
hon kastade en föraktlig blick på sin kusin.
Nu fick herr Göran brådtom att be Brahe stiga
upp i hans rum. Men den artige hofmannen visste
för väl begagna sig af tillfället. “Om jungfru Auna
tillåter/4 sade han, “är det väl naturligt att jag helst
ber att få begagna hennes artiga välvilja. Kanske
kunde också med detsamma du, Liljensparre, skrifva
till hofmästaren om den der återfunna ringen, annars
söka de förgäfves.“
Liljensparre blef något förvånad, ty han visste
om ingen förlorad ring; men han gissade strax sin
väns afsigt, och båda herrarne följde den nätta led-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
