Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
beslöt begagna sig af tillfället och öfvertala henfte att
släppa Anna till Stockholm. Den goda fru Ebba, som
annars hade svårt för att tillåta någon annans tunga
än sin egen hålla samtalet i gång, hade likväl fattat
en sådan vördnad för grefvens finhet ocb skicklighet
att hon tillät honom framställa alla sina meningar till
punkt, utan att afbryta honom.
Han förstod att väcka fru Ebbas medlidande för
drottningen, och, då han beskref, huru ensam och
öfvergifven den ädla Gunilla kände sig i den gamle
konungens oroliga hof, föll hon sjelfmant på den
tanken, att skicka dit Anna, på det hon skulle få någon
anhörig till tröst och sällskap.
“Visst gör det mig ondt,“ sade fru Ebba, “att
släppa den ungen härifrån; ty, om hon kommer hän,
så fins det ingen menniska mer, som jag slipper att
gräla och träta beständigt på. Min svåger, Lage, har
nästan lika god råd på döttrar, som vi ha på söner.
Han har fem flickor och en son; men vi ha sju gossar
och så vår dotter Brita, som vardt gift i fjol med
Bengt Gabrielsson Oxenstjerna. Svågers enda son,
Arvid, är, hofjunkare och aldrig hemma. Han har
derföre bedt oss, att få ha vår son Knut hos sig. Min
gubbe släppte deremot inte honom, innan han fick hit
den lilla Anna. Och nu i synnerhet, se’n vår Brita
är borta, skulle vi inte gerna vilja vara af med henne.
Min man trifs inte, om han icke har någon flicka i
huset. Men drottningen är också min fränka, och om
hon nödvändigt vill ha den lilla tösen till sig, så får
jag väl lof att ge efter. Och det kan jag säga, snäll
och beskedlig är hon nog, min Anna; men hon kan
också sätta sig på sin kant, om det behöfs, det vet
jag. Derför passar hon också för hofvet. Dessutom
vill jag gerna ha henne hän, för Görans och mina
andra gossars skull. Men det är detsamma, det! Dem
kunde jag nog hålla i styr. Men det är synd om tösen
sjelf; hon behöfver komma till hofvet, för att få sig
en fästman, som kan passa henne bättre än våra
stackars ungherrar här på orten, fast, gudnås, de icke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
