Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
“Bort! bort!“ skrek den ursinnige konungen; “bort
ifrån mina ögon med dem! Ingen nåd! Ingen nåd!“
Nu kastade sig flere hofdamer äfven på knä för
konungen, och sträckte med bedjande åtbörder sina
händer emot honom. “Var barmhertig, herre konung!
Så sannt I viljen finna barmhertighet hos Gud!“
utropade en af dem med hög röst.
“Nej! nej!“ svarade konungen, darrande af vrede,
och hans blinkande ögon tycktes skifta i grönt, när
han fortfor: “Nej! Ingen nåd for edsbrytare och
förrädare! De vilja icke ödmjuka sig ännu! Ha, jag skall
straffa dem! De våga trotsa mig? Göran Posse! De
skola bort, säger jag. Du — du skall skaffa bort dem!
Hvar är min drottning? Det svartnar för mina ögon.
Bär mig in! Jag vill icke dröja bär längre! Bort
ifrån dem! De skrika så jämmerligt. För in mig,
Göran, säger jag! Bär in mig! Jag förmår icke mera.“
Han föll vanmäktig i famnen på Göran Posse,
hvilken snart besinnade sig och bar honom till slottet
tillbaka, medan alltjemt de olyckliga fruntimren om*
gåfvo honom med sitt hemska skri om nåd och rättvisa.
Drottningen vred rådlös sina händer, och på allas
ansig-ten uttryckte sig fasa, förskräckelse och medlidande.
Med möda förmådde drottningen och hofherrarne
stilla den uppbragte konungen så mycket, att han
kunde deltaga i aftonmåltiden.
Man hade från Stockholm medfört ett förträffligt
vin, som var en skänk till konungen af grefve Gustaf
Brahe. Det tycktes särdeles falla hans majestät på
läppen, och han tömde en hel bägare deraf. Den
värmande drycken verkade välgörande på hans
lifs-krafter, och snart efter taffeln började han skämta
och roa sig med hofdamerna, bland hvilka de yngre
voro rädda för hans grå ögonbryn och långa skägg,
när han nalkades dem förtroligt och ville språka med
dem. De sökte då alltid att komma undan, antingen
Mellin, Noveller. I. 22
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
