- Project Runeberg -  Samlade svenska historiska noveller / Del 1 /
510

(1875-1879) [MARC] Author: Gustaf Henrik Mellin With: Carl Gustaf Hellqvist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Simon» att allt skulle vara tyst emedan konungen
behöfde hvila.

“Ja, låtom oss alla bedja för konungens själ!"
sade presten, och knäböjde andaktsfullt. Alla
närvarande följde hans exempel, och en hemsk tystnad
rådde ruudtomkring, medan man trodde konungen i
dödsarbetet.

Slutligen hördes konungens röst sakta och
bäf-vande:

“Herre, ur djupet ropar jag till dig!“ Alla
lyssnade med * hemsk spänning på den dofva halfqväfda
stämman, som upprepade stycken ur David (31 Psalmen):
“Herre! Yar mig nådelig, ty mig är ångest; mitt ansigte
är förfallet för sorg skull. . . Mitt lefvande är förtärdt
vordet af bedröfvelse, och mina år suckande; min kraft
är igenom missgerningar förfallen och mina ben
för-smägtade... Jag är förgäten af hjertat såsom en
döder ... De rådslå med hvarannan om mig, och akta
taga mig lifvet bort. . .“

Vid dessa konungens ord hördes häftiga
snyft-ningar ifrån det innersta rummet, der fruarna lågo på
knä. Alla vände sina ögon ditåt. Då framträdde bakom
dem herr Henrik Paimerus, fäste en skarp och säker
blick på konungen, och sade med lugn och högröst:
“Eders majestäts höga dotter, fröken Anna, liar
i det bref, som i dag blifvit i underdånighet
framburet af min hand, besvuret eders majestät, vid allt
livad heligt är i himmel och på jord, att med
kri-stelig mildhet och konungslig nåd varkunna eder öfver
de olyckliga, som här anropa eder barmhertighet. Så
sann t eders majestät väntar och hoppas nåd af den
domaren, inför hvilkens ansigte eders majestät en dag,
och kanske i dag, skall ailägga räkenskap, besvär jag
eder, herre konung, att låta dessa qvinnor vederfaras
rättvisa och nåd.“

“Ja, min herre och gemål,“ tilläde drottningen,
“måtte Gud beveka eders majestät till så mycken
förlåtelse och skonsamhet, som eders majestät sjelf
behöfver af Gud.“ % i

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 04:44:57 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ghmsshn/1/0544.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free