- Project Runeberg -  Samlade svenska historiska noveller / Del 1 /
513

(1875-1879) [MARC] Author: Gustaf Henrik Mellin With: Carl Gustaf Hellqvist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

fulla allvar, att tygellöst öfverlemna land och rike i
otrogna händer och undandraga din egen son sin
ärfda krona ?“

“Hvad vill jag göra?“ jemrade sig konungen.
“Förskona dem i Herrans namn! Nog oskyldigt blod
har väl ändå runnit för min skull.“

“Hvad säger du, broder ?“ utropade hertig Carl,
ty det var han. “Är det, nu tid att grubbla på sådant?
Här gäller spelet om rike och krona, icke om äpplen
och päron. Betänk bvad det blifver af, om du gifver
efter på sistone, när du icke gjort det förr. Kom ihåg
vår faders ord, som sade till oss på sin ålderdom, och
som han sade till dig på sin sotesäng: “En gång säga
och dervid blifva, är bättre, än hundra gånger tala.“
Nu är det ju en gång beslutet om de förrädiska
herrarne; låt det få gå efter högsta rätten.“

“Ja, ja!“ svarade konungen matt; “men låt mig
nu få hvila! Mitt hufvud är så tungt!“

“Ja, det kan väl vara tid nu,“ inföll mäster Simon
Berchelt, som åter satte sin bägare för konungens
läppar. “Om nu hans majestät icke får ro och stillhet,
så må de, som störa honom, inför Gud i himlen svara
foi; hans lif.“ De sista orden sade Simon med en slug
blick på hertigen, hvarjemte han hviskade honom i
örat: “att ännu kunde konung Johan väl bära sin
krona, ty detta onda skall snart gå öfver.“ Den lätt*
retade fursten lade på ögonblicket handen vid värj*
fästet. “Ha! din satanist!“ mumlade han mellan de
sammanbitna tänderna, men hejdade sig genast. “Jag
kommer väl igen, när du fått hvila något, min broder!“
sade han högt och drog sig tillbaka.

Hans Öga föll åter på Paimerus. “Hvem är du,
unge man?“ frågade han, skarpt betraktande honom.

Paimerus såg honom lugnt i ögonen och svarade:
“Jag är kongl. majestäts sekreterare och heter Henrik
Paimerus, till eders fursteliga nådes tjenst.“

“Följ mig! Jag vill tala med dig! Det är ju
du, som har befallning att uppsätta konungens
testamente ?“

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 04:44:57 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ghmsshn/1/0547.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free