Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
min hand, han såg vänligt på mig; det var mig så
oändligt kärt och ljuft, att hans milda blickar hvilade
på mig, och dock kände jag innerlig, oändlig smärta
deröfver, att min barndom med sin himmelska lycka
var förbi. Sedan han stått tyst en liten stund, sade
han: “Det är min innerliga glädje att se eder så väl
upptagen, och så väl förtjent af allas aktning och
kärlek vid hofvet, jungfru Anna Reibnitz!“ — Nu
kunde jag icke längre återhålla min känsla; jag föll
till hans fötter, fattade hans hand och kysste den.
“O, min välgörare!“ utropade jag, “kalla mig åter du,
såsom fordom, och* låt mig sedan gerna dö!“ — Hans
ögon fylldes äfven af en tår, ty han blef rörd, Anna,
och han reste mig sakta upp, tryckte mig till sitt
hjerta, och jag kände hans hulda läppar på min panna.
“Du är min goda, min älskade flicka!“ sade han, och
dessa ord i den ton, som var mig så väl bekant,
gen-Ijödo djupt i mitt innersta. “Nu var det åter som förr,
tyckte jag; jag hade min barndoms sällhet tillbaka,
ehuru, jag visste det, endast för ett ögonblick, dock
så mycket ljufvare, så oändligt rikare och skönare än
förr. Jag fattade min luta och spelade för honom
stycken, som jag då hade lärt; han smålog mildt, han
tackade mig så vänligt, och han kallade mig åter sin
lilla, snälla flicka. Han kom sedan ännu ett par
gånger till mig, och då var jag så obeskrifligt lycksalig;
men slutligen började han att fråga efter prinsessan,
om hon talade om honom, om jag trodde att hon
besvarade hans kärlek. Ack! Det var för mig en
afgrunds-plåga att för honom berätta hvad hon sagt, men jag
gjorde det, efter han befallde. O, Anna! Du kan icke
föreställa dig min smärta midt under de sköna stunderna,
då han för mig uppenbarade hela sitt varma hjertas
innerliga tillgifvenhet för henne, och sin lycksalighet
i känslan att. vara älskad tillbaka. O Qud! Men huru
skulle jag haft mod att stöta dolken i hans sällhet?
Huru skulle jag haft hjerta att säga honom att hela
hans lycka var en tom dröm? O! Anna, Anna! Nu
vill jag för dig yppa mitt lifs förfärligaste tanke, mitt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
