Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sin fastmö, omkring Anna Reibnitz. Musikanterna
fortforo med sitt vilda buller, liksöm hånande sjelfva
en konungs dödsdag, och endast Petrus djekne hade
aflägsnat 8ig från läktaren, på en hemlighetsfull vink
af drottningens stallmästare.
Andtligen närmare midnatten aflägsnade sig
gästerna, och drottningen blef ensam méd sina närmasté
förtrogna. Hon begaf sig med sin sv&ger, Göran Posse
och stallmästaren till sina inre rum.
Der låg den sköna Anna Reibnitz, ännu blek och
darrande på .In bädd, och bredvid henne satt jungfru
Anna Posse, med vänskapsfullt deltagande i sina blickar
och tröstande och lugnande ord på läpparne. Den sjuka
flickan upplyfte matt sitt hufvud, och ett tacksamt
leende sväfvade öfver de bleka läpparne, då drottniäg
Gunilla inträdde. Och då hon såg herrarne, som följde
drottningen, flög en hastig rodnad öfver hennes kinder.
“Min bästa Anna,“ sade drottningen. “Här har
du åter ett bref ifrån din vän och välgörare, grefve
Gustaf. Vi hafva fått vigtiga underrättelser från Polen.“
Ett mildt skimmer af en ljuf rörelse utbredde sig
öfver det förut lidande ansigtet, då den hulda varelsen
mottog brefvet. Hennes blick flög med ett så ömt och
bedjande uttryck till herrarne, att de allesammans, af
inre ofrivillig känsla af grannlagenhet, vände bort
ögonen för att icke med sin främmande uppmärksamhet
störa hennes heliga och blyga känsla, då hon öppnade
det. Ingen af dem kände väl hénnes hjertas
förhållande till grefve Gustaf, men en ädel flicka har alltid
en mystisk förmåga att iugifva en hemlig känsla af
innerlig vördnad, då hennes själ sysselsätter sig med
ett föremål för hennes heligaste tillgifvenhet.
Drottningen och herrarne drogo sig undan till
andra sidan af rummet, medan hon, under det hennes
vän lyste henne med ett vaxljus, uppvecklade det
dyrbara bladet, och genom skimret af en stilla tår
betraktade dragen af den älskade handen, samt slutligen
läste innehållet.
“Jag öfverlemnar åt eder, min svåger,“ yttrade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
