Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
“Jo, eders majestät!" svarade hon; “han kommer
bit till fåren, eller kanske förr.“
“Nå, hvad skrifver han då?“ frågade Gunilla, som
icke kunde dölja en liten nyfikenhet.
“Nådigaste drottning!“ svarade jungfrun darrande,
och vände det matta hufvudet med möda emot henne;
“jag är skyldig att visa eder hana bref, om eders
majestät så befaller ...“
“Låt mig få se det!“ inföll hon genast och tog
det ur den skälfvande handen, som räckte det, utan
att hon gaf akt på den bönfallande’ blick, som tillika
sökte möta hennes egen.
“Min goda, trogna Anna!“ så skref grefven. “De©
som står på en höjd, han miste vara beredd på
stor-mar och vindkast. Jag har erfarit det, min goda Annat
Jag märker att jag har många fiender, deåsa hafva nu
bragt helt andra saker i sinnet på konungen än; haft
tänkte förut; och torde det icke gå så lätt för sig med
förslaget om mitt riksföreståndarskap hemma i Sverige.
Dock har jag ännu godt hopp, särdeles som väi ingen
annan kan komma i fråga, och hertigen nu, sedan
han blifvit förmäld, ännu mera än någonsin förut, är
fruktad af konungens parti. Jag vill så snart &>m
möjligt resa hem, för att der taga sakerna i ögonsigte
och vara närvarande hos konung Johan, i fall hatt
skulle hafva något att anförtro oss på sin sotesäng*
Till våren eller kanske ännu förr» torde jag alltså få
återse dig, min kära Anna. Jag har ofta med saknad
tänkt på den lyckliga tiden, då din vänliga omsorg och
ditt behagliga »pel förjagade många mörka tankar och
mulna stunder för mig. Jag behöfver i sanning myc*
ken tröst i en särdeles sorg, som trycker mitt hjetta,
och jag vill så gerna föreställa mig, att mina bekymt
mer skola lindras af din vänskap och ditt deltagande,
min Anna; ty jag vet» att om också alla andra
misskänna mig och svika mina förhoppningar, skall du icke
göra det. Lef väl, min goda flicka! Måtte ditt l^jerta
aldrig erfara de sorger* som så bittert hafva sårat mitt!
Bevara ditt hjerta, min egen väti! Måtte jag åter finna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
