Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
“Jaså!“ sede trumpetaren, “det ar ni, mitt kära
munsjör eller mäster, eller hvad ni kan vara. Ni
spelte ingen dam viol i gir, efter ni bär eri sådan
drftgt i dag/*
“Gå härifrån ■*-*• laga er botft på ögonblicket/4
svarade Petrus, i det hans kraftiga binder grepo efter
trumpetarend krage, för att genast förskaffa den korta
befallningen verkställighet.
“Nå, ni/* invände trumpetaren, “lagom brådtoffl
är bftst. Hvdr är stalhnästaren?“
“Bet vet jig inte,“ svarade Petras/ och skuffade
honom ett par steg baklänges emot dörren. “Bort med
er, och titta inte hit mera, det iåder jag er!“
“Hvad är det för buller inne i konungens rum
frågade trumpetaren, som sökte att ttftätj» djeknens
handtag. “Är det sannt att stallmästaren håller på
att genomsöka busgeråds- ock klädkammaren
deruppe^-“Tyst och ut!“ sade Petrus, i det han med ena
armen öppnade dörren, och med den andra slipade
den envise Eenbuftud till densamma.
“Ett ord allenast 1“ sade trumpetaren, “var det
konungens testamente, som Palmerus skulle ..Han
fick icke säga mer, innan han hufvudstupä flög utför
trappan ned på borggården. Han hade sin tjocka,
stoppade och meftsingsbeslagna embetsmös&a att tacka
for det, att icke jefnbottnen pä porten tiU
smedjegården gjorde hans énda hufvud till tfänne hälfter, och
en stund förgick, innan han kunde åter resa sig upp
och fft sina sinnen i ordning. Bet hade ioke fckett så
snart, så framt ej den beikedlige Palmerus, innan han
gick in i slottet, stannat och stänkt honom i ansigtet
med luktvatten nr en liten silfverflaska, som han bar
i fickan.
Bå Palmeras sedan derinne träffade Petrus, räckte
denne honom dokuméntet och meddelade honom
riksrådets befallning. Palmerus tycktes glad t öfverraskad,
då han hörde att det vår underskrifvet, men vid en
närmare blick på underskriften bleknade han. “Min
Gud!“ utropade han, “hvem bar gjort detta?“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
