Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gustaf Brahe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
En ung man, i en vacker blå drägt, trängde sig
fram bredvid honom och röjde rum till en båt, som
låg vid bryggan, och i hvilken ett par roddare väntade.
“Se, munsjör Petrus!“ sade den stubbnäsige, i
det han slog den unge mannen på axeln; “Prosit die
Mahlzeit, som tysken säger!“
“Hvad vill du, kock?“ sade Petrus och såg stolt
på honom.
“Jo, jo,“ svarade Siffre, i det han tog mössan i
handen och bugade sig, för att dölja sin förlägenhet
öfver Petrus Djeknes oväntade ton. “Jo, jo, jag önskar
just lycka, munsjör! Nu kommer det att gälla!“
“Hvad vill du?“ upprepade Petrus sin sträfva fråga.
“Jo, jag menar,“ svarade kocken, hvars förlägenhet
begynte, såsom vanligt hos sådant folk, att öfvergå
till trots; “jag menar, att nu kommer han som göra’t
skall. Efter som I nu hafven kokat, så fån I supa,
god’ herrar!“
“Hvem talar du till och hvad talar du om?“ sade
Petrus föraktligt.
“Jag talar om honom, som ändtligen kommer efter
sju sorger och en nöd,“ gaf Siffre till svar; “få se om
han är lika välkommen hos alla, som hos visst folk.
Visst kommer han i grefvens tid för er, herr Petrus;
och för dem, som redan hade hufvudet i replyckan;
men min herre vet väl hvad han gör.“
Petrus såg sig omkring. “Finnas här några vittnen
på din mun, kock!“ inföll han, “så tör din tunga
snart nog sluta att smaka på hertigens såser! Se till,
du, att icke replyckan snärjes kring din egen hals först.“
Siffre Kock blef likblek, men svarade hastigt:
“Vill ni bemöta hertigens tjenare med hot och trug,
munsjör Petrus, så råder jag er att ju förr dess hellre
söka er tjenst hos konungen sjelf, ty huruvida det är
så säkert att vara betjent hos de svenska herrarna,
det må vara osagdt.“
“Jag ser icke till någon af vakten,“ yttrade Petrus;
“jag undrar hvar de kunna hålla hus? Men lika godt!
Prata du, kock! Jag skall skona dig för din dumhets
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
