Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gustaf Brahe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
folk och att använda dem. Han lät de stora
familjernas söner gerna gå och förakta de andra, och de
andra deremot afundas och hata dem, blott alla
upp-fylde hvad. han fordrade af dem. I allmänhet hade
en stor del af hans tjenare föga vigtiga befattningar
inom sjelfva hofvet, men desto vidsträcktare utom
detsamma, der de både förstodo att taga sig myndighet,
och att uträtta hans värf.
Hans egna seder hade naturligtvis blifvit mönstret
för hans lägre anhängare, så att den vildhet, som
sjelfva hans vänner fruktade hos honom, på samma
gång som de föraktade den, rådde i de samqväm, som
höllos hos honom.
Det gick skarpt till, som det sades, på aftonens
högtidlighet; vilda skratt och rusiga sånger skallade
derinifrån. Bägare och kannor blänkte och voro i den
lifligaste rörelse. Det syntes som alla hertigens tjenare
gjorde sig lustiga.
Men i den tilltagande skymningen vandrade af
och an utanför slottet en dyster gestalt, insvept i sin
vida kåpa. Under sin breda hatt riktade han då och
då ett skarpt ögonkast uppåt fönstren, hvarutur festens
sorl förspordes, och slutligen, när det mörknat
ytterligare, ljussken framglänste. Han skakade emellanåt
häftigt på hufvudet, så att de förbigående kunde blifva
varse en skymt af ett tunt, grånadt hår.
Några groflemmade personer i borgerliga kläder
kommo utefter skeppsbron hitåt och samtalade sakta
sinsemellan. De stannade äfven för att lyssna på
hof-folkets buller. Då kommo ett par granna hofherrar
ut ifrån slottet. Knappt hade de blifvit varse dessa,
förrän de skyndade fram till dem och med myckcn
förtrolighet helsade.
“Se, god afton, käre mäster Dirich Bökman!“
ropade den ene hofherrn. “Är I så sent ute och går?
Nå, det är beskedligt, att I tar er någon ljvila ifrån
verkstaden, särdeles på qvällen!“
“Ah, se Torkil Skeppare och Hindrik Husman!“
ropade den andra. “God: afton, god’ vänner!.Det är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
