- Project Runeberg -  Samlade svenska historiska noveller / Del 1 /
567

(1875-1879) [MARC] Author: Gustaf Henrik Mellin With: Carl Gustaf Hellqvist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gustaf Brahe

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Vid stranden uppkom en liilig, men kort strid
med knytnäfvarne, hvarvid ett par af hofherrarne
störtades i vattnet. Medan de upphjelptes af kamraterna,
hade de främmande gripit årorna och stötte ut från land.

Den dystra gestalten utstötte några förfärliga
svordomar, då båten aflägsnade sig i skymningen. Derpå
besinnade han sig hastigt, kastade kåpan af högra
axeln, och slungade med sålunda befriad arm af alla
krafter sin dolk efter dem. Det skarpa vapnet föll
icke i vattnet* emedan det icke hördes något plask
der i från.

I en kammare i drottningens gård, som låg icke
långt ifrån slottet vid Kungshästegatan, satt en flicka
ensam vid Bin söm. Hon hade redan länge arbetat
vid skenet af sin lilla lampa, innan hon steg upp och
lade handen för ögonen med ett uttryck af smärta.

Hon gick några gånger tankfull af och an på
golfvet, derefter lade hon arbetet noggrannt tillsammans
och förvarade det i ett med stora rosor bemåladt
skåp, hvari hela hennes vackra garderob, ehuru icke
på långt när så vidlyftig, som det var den tiden
vanligt att förnäma jungfrur ägde, låg förvarad. I öfversta
afdelningen af skåpet låg derjemte en luta.

Då flickans ögon föllo på det stumma
instrumentet, stod hon ett par minuter orörlig. Hennes hulda
ansigte uttryckte en egen blandning af de ömmaste
känslor af smärta och kärlek. Slutligen utsträckte
hon liksom i tankarna sin hand, och de hvita
fingrarna rörde den liggande lutans strängar så lätt, att
endast hennes egna drömmande tankar, men icke något
öra kunde förnimma några toner.

Nu började hon åter att vandra af och an i sitt
rum. Emellanåt satte hon sig på den med
“bencke-dynor och flamska hy’nder“ beprydda soffan, hvilken
dock ännu den tiden fick nöja sig med det simplare

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 04:44:57 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ghmsshn/1/0603.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free