Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gustaf Brahe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
“Godt!“ inföll prinsessan. “Följ nu hem er syster,
grefve Gustaf! Men laga för all del att jag får träffa
mitt folk, som jag skiljdes vid för en stund sedan.“
“Jag fann dem icke!“ sade grefven,^om.emellertid
uppmärksamt betraktat prinsessans uppsyn; “men jag
skall inom kort skaffa eders nåde reda på hvar de äro!“
Prinsessan qväfde ett uttryck af oro, som spelade
i hennes ögon, omfamnade och kysst*grefvinnan, samt
önskade henne god natt.
“Välkommen tillbaka, grefve Gustaf!“ tilläde hon
derefter, i det han och hans syster afiägsnade sig.
Sedan furstinnan åter blifvit ensam med sin
hof-jungfru, lät hon denna börja att afkläda sig. Anna
Reibnitz emottog denna hennes befallning med någon
förundran, då hon nyss hört att furstinnan ännu vän*
tade någon; men hon var van vid hennes stundom
ombytliga lynnen och egna infall.
(Jnder sin dyrbara silkesdrägt hade furstinnan
en ännu dyrbarare underklädning af bländande hvitt tyg,
beströdt med ljusröda blommor. Anna hjelpte henne
att ordna banden på densamma och att lägga lockarne
i en friare och lättare smak, som bättre passade för
den lediga drägten, hvilken just tycktes skapad att
upphöja hennes behagfulla person.
Sedan hon blifvit klädd, och efter en blick i
spegeln förklarat sig nöjd med sin klädsel, satte hon sig
på soffan och lät gifva sig lutan. Alla de djuptänkta
politiska planerna och bekymren tycktes på en gång
bortblåsta från hennes hufvud. Drömmar och känslor
af helt annat slag spelade i hennes ögon och skiftade
fargen på hennes kinder.
Sedan hon en stund vårdslöst lekt med lutan,
fastade hon ett vänligt ögonkast på Anna Reibnitz.
“Än du, min flicka,“ utbrast hon, “hvarför går du
ännu i din stela och snörda hofdrägt? Tag af dig den,
Anna, och låt oss vara glada oeh trefliga och lediga
i afton. Vi få nog att göra och fundera pk igen i
morgon! Har du ingen nätt morgondrägt? Hvad den
skulle kläda din vackra växt! Kom! Jag skall hjelpa dig!“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
