Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gustaf Brahe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
“Du dröjer, Gustaf,“ hviskade Ebba, i det hon,
sojn värdinna, ooh hennes gemål som artig värd, till
förstugan följde de båda främmande, som aflägsnade sig.
Grefven satte sig genast vid den vördnadsvärda
enkedrottningens sida, och började att samtala om
hennes angelägenheter.
Herr Erik och grefvinnan återkommo snart till
Gustaf och drottning Katarina, och dörren
tillstängde? åter noga.
Tankfull och nedslagen fattade Sparre sin svågers
hand, och sade: “Jag finner att allt står annorlunda
till, än jag tänkte. Förlåt mig, att’jag i min
okunnighet sårat dig, och upptäckt för oss hvad som ligger
dig om hjertat!“
“Har hon talat ?“ frågade grefvinnan Ebba häftigt,
“säg, min bror, hvad sade hon?“
Gustaf såg bestört på henne: “Således är det en
hemlighet, som du också känner, syster? Hvad är det
då, efter ingen vill upptäcka det för mig?“
“Det tillhör fröken Anna sjelf att göra det,“ sade
grefvinnan. “Det är hennes hemlighet, och icke min.“
“I anledning af hemligheter,“ inföll Erik Sparre,
“jag känner mig orolig Öfver Hogenskild. Han är aldrig
att Hta på, och jag fruktar, att vi haft for mycket
förtroende till honom.“
“Också jag hade icke bort höra allt, som jag hört,“
sade drottningen, med ett uttryck af bekymmer, som
liksom för beständigt växt fast vid hennes ädla
anletsdrag. “Men åtminstone har jag i Stureska huset lärt
att tiga, och det är en lära, som herr Hogenskild,
under sin lefnad, också l\ar fått tillräckligt erfara
vigten af att lägga på hjertat.“
Sparren fattade vördnadsfullt hennes hand och
förde den till sina läppar. “Detta påminner mig
äfven-ledes om en annan pligt, som jag är skyldig mina
vän-nejr,“ sade han. “Tillåt att jag uppfyller den, ehuru
ni är närvarande, ädla drottning!“
Hon bad honom icke anse henne såsom något
hinder för förrättningar, som voro nödvändiga och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
