Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gustaf Brahe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
“Tig du och tala ej mer än du kan stå till svars för.
Vet du hvad dina ord skulle kosta dig?“
“Hå, hå!“ svarade tiggaren, “så länge eders nåde
lefver och beskyddar dem, som redliga förbanna allt
papisteri, lärer väl ingen lägga handen på mitt fattiga
lif. Gud signe eders nåde för denna fyrken ! Hå, hå!
Det blir väl inte heller den siste af eders nådes hand.“
Hertigen red några steg längre fram, så att han
fick torngluggen i sigte. Då förvandlade hans kinder
sin färg, och skiftade mellan en mörk rodnad och en
stark blekhet. Hans ögon tycktes vilja tränga sina
skarpa strålar djupt dit in i mörkret. Derefter
kastade han blickarna än på folkmassan, och än på
vakten. Han tycktes öfverlägga åt hvilkendera han borde
öfverlemna fångarna.
I detsamma kom en hofbetjent hastigt ridande
till stället. “Nu sätta sig hans majestäts skepp i
rörelse/4 sade han till hertigen. ‘‘Inom ett par timmar
äro de säkert vid skeppsbryggan, ehuru strömmen och
vädret ligga emot.“
“Godt!“ svarade hertigen och vände sig derefter
till befalhafvaren för vakten. “För genast herr Erik
och grefve Gustaf upp till slottet! Jag vill sjelf hålla
en liten ransakning med dem innan konungen kommer
till lands; för dem med noggrann bevakning. Jag
skall genast skicka hit förstärkning till er! Skynda er
och var forsigtig!“
Officeren sänkte vördnadsfullt sin värjspets och
drog sig tillbaka. Sedan hertigen ännu kastat en
blick på den jerngallrade gluggen, höjde han en&nnan
upp till fönstren af herr Erik Sparres hus. Synen af
de trenne damerna slog honom som en blixt, och han
blef några ögonblick orörlig af bestörtning.
Damerna hade hört så få och afbrutna meningar
af hertigens samtal med folket, att de ingenting
förstått deraf. Då han nu lyfte sitt öga på dem, drogo
sig drottningen och jungfru Anna Reibnitz med någon
häpenhet ett par steg tillbaka från fönstret. Men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
