Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gustaf Brahe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lande fanfarer inföllo så tvärt, att Sigismund ryste
till dervid, men han betvingade hastigt sin känsla,
och beträdde med stadiga steg sitt fädernerikes jord.
Hertig Carl steg genast fram, bugade sitt kala
hufvud djupt för brorsonen, och ännu djupare för hans
gemål. Konungen räckte honom handen, och de båda,
Gustaf Vasas son och sonson, betraktade hvarandra
med en misstrogen och pröfvande blick.
Konung Sigismunds öga föll på erkebiskopen. Han
kände genast igen honom på skruden, och en stark
förtrytelsens rodnad uppsteg på den kungliga pannan.
Hertigens öga träffade i samma ögonblick, bland
konungens svit, amiral Clas Fleming och grefve Axel
Lejon-hufvud, hvilka voro hans bittraste fiender. Äfven
hertigens uppsyn förmörkades vid deras åsyn, och den
blick, som nu vexlades emellan konungen och hertigen,
var redan hotande och fiendtlig.
Snart började hertigen att tala med en djup
stämma, hvars tvära afbrott gåfvo den ett besynnerligt
uttryck af återhållen vrede, men det omgifvande
folkets sorl hindrade orden att höras. Endast mot slutet
af talet hörde alla, att det var fullt af skarpa och
allvarliga förmaningar att så styra riket, att han det
inför Gud och sitt samvete försvara kunde.
Konungen blef äfven häröfver missnöjd, och
svarade kort och med förtrytelse.
Då hertigen såg, att konungen en gång blifvit
retad, aktade han icke mera att skona honom, utan
begynte att högt och skarpt och med många smädliga
ord yrka, att Clas Fleming och Axel Lejonhufvud
skulle ställas till rätta, och sedan stånda till ansvar
inför lagliga domare, fällas och straffas likmätigt
Sveriges lag.
Axel Lejonhufvud, en rödhårig, bister herre, steg
dristigt fram, och började att tala emot hertigen i så
bittra ordalag, att konungen, som icke ansåg en sådan
tvist passande invid sin person och vid ett så
offentligt tillfälle, måste befalla honom att tiga.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
