Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gustaf Brahe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
“Han lärer fordra, att den, som beröfvade honom
sin frihet, också återgifver honom densamma/4* inföll
fröken Anna.
“I fall eders kärlighet icke behagar frambära
denna förklaring till vår trogne man, grefve Gustaf,“
yttrade konungen, “måste vi väl göra det sjelf. Låtom
oss gå dit!“
Konungen bjöd hastigt armen åt sin gemål;
hertigen nödgades bjuda sin åt fröken Anna, riksdrotset
åt enkedrottningen, och så begynte tåget att skrida
upp emot slottet.
På borggården uppkom en stark trängsel, emedan
folket hade inströmmat dit i massa genom en annan
port, än den som ledde tili bryggan vid strömmen.
Hertigen anhöll här att konungen ville stiga upp i
en sal, som var beredd till hans emottagande. Men
konungen upprepade sin fråga efter Gustaf Brahe.
“Välan,“ sade slutligen hertigen, ehuru djupt
förbittrad inom sig, “jag vill gå och hemta honom sjelf.“
“Vi vilje följa eders kärlighet,“ sade konungen.
Hertigens vrede ökades allt mera, men han
betvingade den med den honom egna kraft. Likväl hviskade
han i förbigående sakta till Olof Fresare. “Låt rusta
allt i ordning! Vi resa till Nyköping.“
Snart stodo de främsta af det lysande tåget i
korridoren till det dystrå rum, der konung Johan den
tredjes skuldbelastade ande kallades inför den evige
domaren. Drottning Gunilla rysie, då hon såg det,
och äfven konungen erfor en hemsk känsla, då han
blifvit underrättad om ställets märkvärdighet.
I det alla, genomträngda af denna dystra tanke,
betraktade dörren, öppnades den, och Gustaf Brahe
framträdde. Han hade återfått sitt silfverharnesk, och
hans ädla gestalt stod der i all sin medfödda skönhet
och praktfulla värdighet. Han framgick genast till
konungen och helsade honom med att vördnadsfullt
falla på ett knä.
Konungen uppreste honom med välvilja, och
drottningen räckte honom sin hand att kyssa.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
