Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Maria Dundee eller Polackarne i Stockholm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Czarnkowski tycktes ganska val upptaga
inbjudningen, han nickade nådigt, frågade hvar fader Blasii
hus var beläget, samt lofvade att komma dit på
eftermiddagen.
Så snart fader Blasius uträttat sitt ärende,
skyndade han till den båt, hvari han ankommit hit,
antingen han nu i sjelfva verket hade bråd tom hem,
eller han icke kunde qväfva ett visst obehag vid den
känslan att åter befinna sig hos främlingarna i deras
läger, i deras våld.
Hemma hos fader Blasius hade hela förmiddagen
varit en liflig rörelse i huset; i spetsen för ett halft
dussin tjenarinnor, intågade Maria i de ståtliga
gästrummen, på hvilkas prydnad hennes far icke spart
några omkostnader. Ett allmänt anfall med vingar
och diverse vapen utfördes på de präktiga
möblerna, hvilka dock till den unga herrskarinnans heder
icke tycktes på minsta sätt behöfva en sådan storm.
På borden utbreddes såsom öfverdrag guld- och
silf-verstiekade tyger, hvilka den beskedlige Nils
Chri-sterson inbar från fader Blasii rika förrådskammare.
Äfvenledes upphemtade han ur källaren en präktig
förgyld kanna med handfat af silfver, hvilket
förmodligen var ämnadt af dftn rike borgaren till värdig
skänk åt konungen eller någon furstlig person.
Utan att säga ett ord, räckte Nils de dyrbara
sakerna åt Maria, hvilken Jika stum, med nedslagna
ögon, emottog dem och anordnade deras behöriga rum.
Men då de båda ungas ögon af en händelse möttes,
rodnade de båda och stodo förlägna och förvirrade för
hvarandra. Han kunde icke’ mera med sin forna
broderliga förtroliga ton tilltala henne, tyckte han, och
det gjorde honom ondt, att hon visade sig liksom
mera främmande mot honom, alltsedan deras fara vid
Svanklippan, ehuru en känsla inom honom sade, att
han aldrig varit mera värd hennes hjerta, än just då.
Han kände sig förtörnad öfver sin egen blyghet.
Helt hastigt inträdde fader Blasius: “Han är här
på ögonblicket, barn!“ utropade han. “Jag hoppas att
du tar väl emot honom, Maria, Och du, Nils, var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
