Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Maria Dundee eller Polackarne i Stockholm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Han framgick till den bestörte fader Blasius, fattade
hans hand och tackade honom för god gästvänskap
och välvilja. Derefter tog han rodnande Marias hand.
“Unga flicka!“ sade han, medan ett sorgset
uttryck speglade sig i de ädla dragen. “Du har i mitt
bröst uppväckt månget minne, som skall följa mig på
andra sidan om Östersjön. Emottag ett litet vänskapsprof
— du behöfver ju icke rodna för det! — af en
främling, som endast med hotande vapen, under en
storm på hafvet, måste tillkämpa sig den lyckan att
få förklara för dig sin beundran!“
Han tryckte en dyrbar ring i hennes hand. Nils
sammandrog ögonbrynen och rodnade, men talade intet
ord. Fader Blasius deremot lade handen på låset,
liksom otålig att det granna samtalet snart måtte
taga slut.
Maria kunde icke neka den artige främlingen,
som bevisat henne all aktning och välvilja, en
tacksam blick och en handtryckning. Han vände sig
derpå till Nils. Ett leende sväfvade öfver hans läppar,
medan den halfva tåren försvann ur hans öga, och
han sade: “Vi äro qvitt, unge man! Här lemnar jag
er det sköna priset, som väl annars varit värdt en
ytterligare strid. Fader Blasius, min hedersvän, lärer
säkert samtycka till eder lycka, hvilken jag önskar
måtte blifva så skön, som den kan på jorden. Vi
hafva fått befallning att gå ombord nu genast, och
konungen återvänder till Polen med oss; men jag skall
alltid med nöje minnas den hederlige fader Blasius,
den vackra Maria och hennes lycklige man. — Farväl!“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
