Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Helena Wrede. Ett romantiskt utkast från Gustaf II Adolphs tid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och. långsamt rullade utför den i en sakta rysning
bleknande kinden.
“Hans tårar voro så brännheta! — Ack! fylldes
också hans bröst af mörka aningar ?“
Lampan sprakade, och dess sken uppblossade
hastigt, liksom hon hotat att slockna. Flickan upplyfte
sitt hufvud med en häftig rörelse, ryckte
sammets-förhänget undan, och stirrade på den flämtande lågan.
“Det blir så mörkt! — Hon slocknar! — O Gud!
— Och jag är ensam!“
Den ångestfulla ville springa upp; men hon
stannade på knä i sin bädd. En helig känsla genomfor
henne. Hon slöt åter till det’ mörkröda förhänget,
liksom för att i skymningens flor blygt hölja sin gestalt
för sina egna ögon.
“Jag är icke ensam!“ hviskade hon. ’*Du ser
mig, du vakar öfver den fader- och moderlösa!“ —
Hon knäppte de skälfvande händerna tillsammans
framför sitt ansigte, och en stilla bön rörde sakta den
knäböjandes läppar i den mörka purpurns skugga.
Den mildt framhviskade bönen fläktade med
hennes andedrägt emot lutans strängar, och en hemlig
samklang sväfvade, endast hörbar för den bedjandes
sinnen, liksom ett genljud af englaharpor ur oändligt
ijerran, omkring henne.
Hon bad sin barndoms oskyldiga aftonbön. Det
var som om en, fläkt af barndomsfriden, på de henne
så välbekanta ordens vingar, nedsväfvat öfver hennes
hufvud, i hennes bröst.
Hon bad bönen för alla böner — långsamt, med
helig ansträngning, med den rena andaktens innerliga
allvar. Det var en himmelsk kraft, som
genomströmmade hennes väsende och uppfyllde henne med en
lugn förtröstan på den himmelske Fadren, med ett
ödmjukt mod, med ett stilla hopp.
Hon läste välsignelsen, öfver sig med högtidlig
rörelse. Och det var, som om himlen slutit sin frid
omkring hennes själ: hennes bröst andades så lätt,
hennes hjerta slog så fritt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
