Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Helena Wrede. Ett romantiskt utkast från Gustaf II Adolphs tid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ljusan låga i alla knutar, innan ni hinner krypa ut
genom fönstergluggen!"
Gumman tryckte allt ängsligare sin makes arm.
Men han bad henne återvända till kammaren, och då
hon uppfyllt hans befallning, öppnade han dörren.
Det röda skenet ur spiseln föll på flere
ryttare-gestalter, som rörde sig utanföre i sällsamt hvimmel.
En groflemmad karl med farskinnspels och
räf-skinnsmössa, starkt beväpnad, sprang af hästen och
trädde inom den låga stugudörren, i det han med ena
handen grep presten i kragen och med den andra
svängde en kort växja. Hans ögon flögo spejande
omkring rummet, och han frågade derefter om prestens
namu, familj och grannskap.
Sedan den gamle med darrande röst besvarat
frågorna, gick karlen åter ut.
Ett halfhögt samtal på ett främmande språk
fortfor några minuter, utan att den bäfvande gubben
kunde fatta det minsta deraf.
Derefter stego flere af ryttarne från sina hästar.
En, som tycktes vara den förnämste, lyftades med de
öfrigas tillhjelp ur sadeln och infördes i stugan.
Det var en rikt klädd, stolt gestalt, som tycktes
vara närmare fyrtio år. Hans glänsande vapen röjde
han krigiska stånd, och det svarta ögats matta blick
samt de omgifvandes sorgfälliga uppmärksamhet att
han var sårad.
Då han leddes förbi den bekymrade presten,
fäste han på honom en häftig och genomträngande
blick, men yttrade intet ord.
Hattulanius skyndade att draga en stor, utsirad
länstol, sitt enda, dyrbara bohag, utom paulunen i
den lilla kammaren, framför spiseln, och den sårade
satte sig uti densamma. Den bredaxlade karlen,
som tycktes vara den sårade herrns förtrogne och
betjent, hviskade till honom några ord; han tycktes
besinna sig litet och yttrade derpå med utländskt
tungomål några befallningar, till följe af hvilka
samtliga hans följeslagare, med undantag af betjeuten,
lemnade rummet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
