Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Helena Wrede. Ett romantiskt utkast från Gustaf II Adolphs tid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Helena hade ännu ieke varit synlig.
Betjenten drog fram ett bord till sin herres stol
och satte derpå det präktigt beslagna skrinet. Denne
framtog en nyckel och öppnade en lönnlåda, hvaruti
’lågo åtskilliga papper. Han bläddrade flygtigt igenom
dem och tillslöt skrinet ånyo. Han öfverlemnade sig
åt sina grubblerier, och hans ögon voro esomoftast
med uttrycket af en orolig väntan riktade på den
dörr, hvarifrån Helena skulle utträda.
En ryttare inträd^/B. Sedan han gjort sin helsr
ning för sin befalhafvare, inberättade han på engelska
språket, att färska fotspår blifvit upptäckta på den
lilla täppan emellan skogen och byggningen.
Öfver den stränge herrns ansigte flög plötsligt
ett skarpt skimmer af en rodnad, som röjde att han
blifvit förtörnad. “Hvar är Helena ?u utbrast han
häftigt.
Knappt hade han högt nämnt hennes namn,
förrän den hulda varelsen stod i dörren oöh, under en
vördnadsfull och skygg helsning, liksom ville läsa sitt
öde i den vilde främlingens uppsyn ooh blick. Hon
bar lutan på armen, för att visa, att hon var färdig
att lyda hans befallning, som hon redan hörde i går.
Lugnande sig, befallde den höge krigaren på sitt
främmande språk, att en post äfven skulle utsättas
utanför byggningen utom gården.
“Skall så ske, herr faltöfverste!“ svarade ryttaren,
gjorde en krigisk vördnadsbetygelse och gick..
Öfverstens blick återvände på den unga flickan,
som bafvande stod der i sin oskuld. Han såg länge
på henne, och hans uppsyn,antog småningom ett
vänligare uttryck. Den krigiska strängheten smälte bort
från hans mörka ögonbryn, och ett mildt leende
strålade fram genom hans väldiga mustacher.
“Kom, mitt barn!“ sade han, “kom närmare,
Helena!“
Den unga flickan sväfvade på darrande fött er
fram till honom. Med en ödmjuk åtbörd fattade hon
hans hand och ville trycka den till sina läppar. Det
flög igenom den unga flickans bröst en sällsam känsla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
