Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Helena Wrede. Ett romantiskt utkast från Gustaf II Adolphs tid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
uttryck af from ifver: “Men jag är säker att Herren
icke skall öfvergifva den fader- och moderlösa.
Konungens hjerta är i Herrans hand, såsom vattubäckar,
och han böjer det hvart han vill. Han skall vända
hennes fienders anslag till godo. Den fromma jungfru
Helena är mitt skriftebarn, och så länge jag eger frid
i mitt hus och en beta bröd på mitt bord, skall jag
dela med henne. Hon har af hela sitt fädernegods
intet annat q var, än den paulun, hvari hon sofver.
Men Herren gifver det sina vänner vid de sofva.
Den dag skall komma, då hon återfår det som
orätt-fardeligen är henne fråntaget."
Öfverstens ögon gnistrade af en besynnerlig eld,
som röjde att han med mäktig vilja kufvade
uppsval-lande sinnesrörelser i sitt bröst. “Huru gick det till,
när gården brändes ?•* frågade han slutligen.
“Det gick så till, nådige och stränge herre!"
svarade presteu, "att ett löst ryskt parti af tartarer
och kossacker ströfvade ända hit och härjade och
brände både Anjala och andra byar och gårdar på
alla håll, intill dess hela ryska hären blef slagen af
konungens tappra fältherrar vid Brönitz. Gud
bevare vår konung och styrke honom, att han må
förgöra fienden med väldigt hjeltemod! Herr fältöfverste!
måtte det tillåtas mig att fråga, om vi hafva något
att hoppas från vår här, och om de våra töras
uppsöka fienden och träffa med honom i markene?"
"Fru Gertrud var alltså död redan före
härjningen?" frågade öfversten ånyo.
"Ja, hon afsomnade eu månad förut," återtog
kyrkoherden, "och jungfru Helena var då redan, i den
stora nöden, hos oss, såsom salig frun det förordnade,
intilldess hennes slägtingar kunna komma från
Liff-land och hemta henne. Hon ville icke att en så ung
och späd jungfru skulle vara hemma, då der endast
fanns en tjuguårig husbonde, vår unge herr Fabian.
Ack, den gode herr Fabian! Visserligen var han yr
och ostadig, men han skulle nog hafva blifvit bättre
med åren, om han fått lefva. Men antingen vardt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
