Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Helena Wrede. Ett romantiskt utkast från Gustaf II Adolphs tid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
uttryck som ett evangelium. Se, jag har svurit att
din faders ätt skall utplånas från jorden. Må ditt
namn, du den siste af hans blod, försvinna i mitt?
Du är min från i dag! Låt derföre din kärlek med
en helig försoningsfrid sluta min lefnads oroliga hat.
Kan du älska mig, flicka ?“
Med en besynnerlig häftighet, med en
öfversval-lande känslas ifver, tryckte sig flickan hastigt rodnande
som en yppig ros intill hans bröst, och fäste en
glödande kyss på hans läppar.
Fältöfversten var icke allenast genom konungens
befallning, utan genom ännu ljufvare och skönare
rättigheter, alltsedan den unga Helena Wrede hade
blifvit hans fastmö, herre till Anjala och derunder
lydande gods. Han red ofta ut till sätesgården, som
han lät åter uppbygga. Den gamle Hattulanius
skakade med en sorgsen uppsyn sitt gråhåriga hufvud, så
ofta han ur sin bok kom att lyfta ögonen på den
dagligen allt skönare uppblomstrande Helena; men både
han och folket måste erkänna, att den nya
förlänings-tagaren blifvit en ortens skyddsengel i stället för dess
blodsugare. Sara kunde aldrig nog beundra och
berömma öfverstens värdiga mildhet, då bönderna allt
oftare besökte honom och för honom klagade sin nöd.
En afton ankom ett budskap från svenska hären.
Öfversten blef helt bestört, då han läste det bref, som
han emottog. Han vände sig hastigt till kyrkoherden
och hans fru, och sade med vänligt bekymmer: “Min
kära fader Hattulanius, och ni, fromma mor Sara,
huru skola vi nu bära oss åt? Hit kommer mera
främmande i afton, som blifva här öfver natten? Hvar
skola vi herbergera dem? Det blir en stor skara, kära
mor Sara. Men det går väl för sig. Bestyr ni
alltsammans till det bästa. Här har ni en penningpung
till det, som kan behöfvas. Om bara Anjala vore
fardigbygdt, så skulle jag taga emot dem der! Men
jag måste rida dem till mötes. “
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
