Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Helena Wrede. Ett romantiskt utkast från Gustaf II Adolphs tid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
flickans hand, liksom han skämtande velat väga den.
“Vi få talas vid, min bästa De la Chapelle!" yttrade
han. “Jag har med glädje begagnat tillfället att belöna
edra förtjenster emot mig och riket med förläningar,
hvilka icke voro af större värde for innehafvarinnan,
än att jag kunde ersätta dem. Men om jag skulle
anförtro er en sådan ädelsten af skönhet och behag,
som jag först i dag lärt känna, måste jag — befinna
mig mycket glad och gifmild till sinnes.“
Med dessa ord släppte konungen den skönas hand
och inträdde i stugan, dit öfversten, som icke rätt
visste hur han skulle tyda konungens uttryck, derföre
med förlägen uppsyn följde honom.
Emellertid hade flera herrar och ett skönt
fruntimmer likaledes stigit af hästarna. Den främmande
damen skyndade med lätt och fritt väsende fram till
Helena, sade helt hastigt att hon hette Margaretha,
och tog henne under armen, för att stiga in med
henne. Nästan utan att rätt veta hvad som skedde,
lät Helena henne föra sig, då i detsamma en svart
pudel framsprang och hoppade vänligt smekande upp
emot den öfverraskade flickan.
Helena utbrast i ett häftigt utrop: “O Gud!“
Hon sträcke sin hand för att klappa pudeln, medan
hennes ögon, lifligt blixtrande, riktades på ryttarne
som åtföljt konungen, och nu, sedan de stigit af
hästarna, bildade omkring ett par officerare en lysande
krets som emottog deras befallningar.
Men den främmande damen, som trodde att Helena
blifvit rädd för hunden, ryckte henne hastigt med sig
ifrån alltsammans, in i stugan.
Omkring det med landtligt öfverflöd af enkla
rätter betäckta bordet, satt den unge konungen med
några af sina följeslagare, jemte öfversten och hans
fästmö samt kyrkoherden och hans fru.
Konungens blickar flögo ofta öfver till den sköna
Marrgaretha, isynnerhet då en gammal holländsk köp-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
