Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Helena Wrede. Ett romantiskt utkast från Gustaf II Adolphs tid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
96
HELEN A WREDE.
hans höga nåde säkerligen der träffar dem. Gud
gifve hans nåde lycklig resa och glädje vid
framkomsten. Ja, det var det jag ville säga, att den
unga Margaretha glömde skrinet här. Det är just
icke stort, men det innehåller säkert dyrbara saker,
såsom alltid de rika köpmännen föra med sig. Yill
eders nåde taga det med sig?“
“Hjertans gerna, kära mor Sara!“ nickade
öfversten. “Jag känner både Abraham Cabeliau och hans
dotter ganska väl, och träffar dem säkert.“
Ännu en gång nickade han åt det gamla paret,
befallde sin betjent vara tidigt, färdig till afresan,
och ingick i den lilla kammaren.
På bordet, i den unga Helena Wredes förra rum,
brann åter den lilla lampan, och. der bredvid stod
ett litet dyrbart skrin. Gumman Saras spinnrock var
ställd afsides, och den stora pauluuens röda
sammets-förhängen voro uppslagna. Utanföre fortfor ovädret
att rasa, utan att öfversten gaf akt derpå.
Den tankfulle krigaren gick några slag af och
an på golfvet. Han kände sig besynnerlig till mods.
I ett ljuft rosenskimmer sväfvade för hans minne
bilden af den sköna flicka, som han kallade sin maka.
Han genomgick i erinringen hela sin kärleks öde,
huru den uppkom i ett förfärligt ögonblick, huru den
närdes af så många hulda drag af hennes ömhet,
huru den på en gång för evigt befastades i samma
stund, som han måste skiljas ifrån henne. Alltsammans
var en ljus dröm — endast öfver afsked sstund en
sväfvade något mörkt, något dunkelt oroande. Han
skakade för sig sjelf på hufvudet, och han hade
önskat att det varit annorlunda. Han hade velat
omlefva de sista timmarna med Helena och säga
henne annat än han sagt.
En känsla af missnöje och oro vaknade hos
honom. Ur ännu aflägsnare tider af hans förflutna
lif framträngde sig äfven emellanåt gestalter för hans
minne, dem han ifrigt sökte förjaga genom att fästa
tankarna vid sin älskade Helena.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
