Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Helena Wrede. Ett romantiskt utkast från Gustaf II Adolphs tid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men då målade sig ett mildare, ett ädlare uttryck ’
i den unge sonens drag. Han gick fram och höll sin
faders arm tillbaka. “O min far!“ sade han. “Vi
komma ju att taga afsked!“
“Afsked?“ upprepade öfversten förvånad. “Jag
känner ju icke ...“
“Känner du icke, min far?“ inföll ynglingen.
“Det är då icke med din vetskap, som hon — min —
min — mor — lemnat mig penningar till min rosa?
Du vet icke, att jag är förvist af drottningen?“
“O Gud!“ ropade fadren. “Det var derföre
holländaren -hade hennes smycken. Men hvem...“
“Farväl, Helena!“ sade pagen. “Jag går^ till
hären i Lilfland med Gabriel/4
Då hviskade Helena med knappt hörbar röst:
“Ack, res icke ännu — tag mig med till Anjala!“
“Stackars syster!“ suckade pagen.
Öfverstens anlete öfverdrogs af en glödande
rodnad. En gnistrande blick föll på den darrande och
bestörte betjenten, som skyndade ut. En annan på
den unge Henrik Fabian Wrede.
“Min far!“ tog Gabriel till ordet. “Jag vet
att din hämd länge förföljt Wredes slägt, men
Henrik är min van och välgörare. Hans syster är
din maka. Jag kallar henne moder, och då är väl
din hämd slut.“
Helenas sköna drag lifvades af ett blekt leende.
Hon sträckte sin hand bedjande mot sin herre och
gemål, och en blick så himmelsk, att den skulle
försmält en afgrundsandes islijerta, träffade honom ur
hennes matta ögon.
Han gick fram till henne, fattade hennes hand
med ångerfull ömhet och tryckte den till sina läppar.
Helena höll qvar hans hand i sin, fattade sakta
sin broders och förenade den med öfverstens.
Med en stolt och fast blick såg Fabian Wrede
på sin gamle fiende; men då öfverstens drag lifvades
af en helig rörelse, och’ han utbredde sina armar
emot ynglingen, sjönk denne, ljuft försonad, till hans
ädla bröst.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
